En vacker dag kräver en glass

jag åt bara glass i bägare
när jag var liten
jag visste inte vad det
var för skillnad mellan
våffla, strut eller rån
och jag tänkte bara
på vilken smak jag
skulle ha utöver vanilj
men expediten frågade
alltid direkt vad vill du ha
våffla, strut eller rån
och då kom jag av mig
jag menar det var ju
innehållet jag kom för
inte förpackningen
och jag stod just och
vägde mellan nougat
och chokladrippel

och såg hur den kvinnliga
expediten höll upp en av dom
och såg frågande på
mig och jag ville bara
bli av med det och
säga det hon höll i
men vilken av dom tre
var det och jag kunde
lika gärna hasplat ur mig
räffla, strå eller nougat
och jag kände hennes
blickar på mig att hon
hade inte hela dan och
kön bakom mig började inte
bli nådig och det var i
sista ögonblicket jag
lyckades klämma fram
bägare
det var bägare jag ville ha

och snabbt höll hon
i stället en bägare i nypan
och vilka smaker vill du ha
ja vad hade dom nu igen
vanilj förstås har dom alltid
och fort nu vad finns mer
jag pekade bara på något
genom glaset och jag fick
min bägare med två kulor
en vanilj och en jordgubb

vid den här tiden var
bägaren helt liten
och rymde egentligen
inte två kulor och den
översta kunde lika gärna
trilla av ner på marken
det var dörför jag
hade velat ha
våffla, strut eller rån
som kunde ha flera
och kunde hållas
i ena handen medan
man måste ha två
händer för en bägare
en för pinnen och
en för att hålla
och jordgubbsglass
var det värsta jag visste
dom röda blobborna
som äckliga snorfillor

men jag hade tur i alla fall
med att vaniljen låg
underst och en kula kan
ju lätt tippa över kanten
och där låg den
neddunsad i sanden
som en röd ögonhåla
och vaniljkulan låg
jordgubbsblodig kvar
i min bägare i ena
handen och det var
fortfarande vacker
sommardag som måste
avnjutas och tas vara på
och jag hade andra
handen om ett
vinglande cykelstyre
och tårar rinnande
inte i ansiktet
men i magen
där ingen kunde se
.