måndag 8 juni 2009

Diktbakelse 5

Gränden

gränden
störtar
kritvit
brant
mellan
husen som
vacklar med
längst ner
där allting
går ihop

luften skälvde till och där stod de
det var så det verkade
mörk klängande stark kysste
hon sin unga hunger nu och
nu i pojkens röda mun
hastigt blinkade hon med
vänster öga, nej höger blir det
försvann in i huset
som ingenting
och han gick tillbaka genom mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar