Det Lyckliga Huset - en diktsvit

För några år sedan semestrade vi i en villa vi hyrt på sydliga breddgrader. Kuperat, vid havet, obeskrivligt vackert. Den lummiga gårdsplanen med poolen som man kom upp till efter trappan satte direkt tonen.

Som allt obeskrivligt måste det förstås beskrivas. Överallt inomhus - i välkomstrummet, gemaket, sovrummet, bjälkarnas sal och munskänkens gång - följde pennan mig.

Inte heller utomhus gick den att bli av med. De två terrasserna; lilla palmens terrass och Robinson Crusoes terrass. De två ringlande stentrapporna i det gröna; akademitrappan och lärjungarnas trappa.

Från utsikten i trädgården som fanns bakom och över huset såg man havet. Och medan man tittade sjöng namnlösa fåglar i buskar och träd och på kvällar kunde man ibland höra hundskall rulla över bergen, inte scary men lite trygg-ödsligt.

Det kom ut dikter av allt detta, en svit som vi kan kalla Det Lyckliga Huset. Tolv dikter blev det innan pennan förklarade sig nöjd.