Pulchram vocem
den vackra rösten för med sig fåglar
sorgmantlade lemmar
och bin som svärmar genom träd
bröstkorgen har svalt en himmel
det är nog därför
förvånad över händer och vilja
sover våra munnars gud
precis som regn som faller
inne i en människa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar