Den blindes första sång: 5

Om man läser den bara, då är den så fin.
Här rinner i den som ett sjungande vin
nästan hela den grekiska mytologin.

Skulle man ej jämt försonas
med hur alla namn betonas,
tur Homeros´ öron skonas.

Pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam-pa-ra, pam.
Hexametern gör så att storyn går fram
och utan en gnutta av störande damm.

Fast ropa hej
det ska man ej.

För när man hunnit till sista raden
i tegelstenen Iliaden

då kommer Homeros, fast han inte kan se en,
och lägger fram tegelsten 2, Odysséen.
.

/slut/

Den blindes första sång: 4

Hur funkade det? Ingen skrift? Ingen data?
Jo, dikt lärdes in via lyssna och prata.
För en blind var det här liksom mammas gata.

Homeros han skrev Iliaden i skallen.
Skanderade högt, så han ej tappa´ trallen.
Hexametern bistod med intervallen.

Diktverket visar oss hur det var då.
Knytnävens rätt byggde allting på.
Det lärde sig alla från det dom var små.

Och alla höjdare blev nöjdare och nöjdare
när dom där nere blev böjdare och böjdare.

En kvinna betraktades som sköka eller älva
och höjdarna tordes inte fajtas själva.

På 3 200 år på vår jord
har ingenting hänt, med andra ord.
.
/forts./

Den blindes första sång: 3

Han jagade Hektor och tog´en av daga.
Och kriget gick nu lite bättre för Aga.
Troja gav upp. Och där slutar vår saga.

Men slaget om Troja det stod ju. Så när
hände egentligen allt det här?
För 3 200 år sen ungefär.

Det vet vi tack vare den nyfikna spaden.
Ilion kallades också staden.
Därav namnet Iliaden.

Ja, vad än denna sta´ heter,
besjöngs den på hexameter.

Uppåt 16 000 verser blev det.
Och Homeros hette han som skrev det.

Om han nu funnits någonsin.
I alla fall så var han blind. 
.
/forts./ 

Den blindes första sång: 2

Kanske han till och med segrat 
och inte bara belägrat
om inte hans bäste vägrat.

För Akilles ville ju inte slåss.
Och Aga hetsade på förståss
tills Akilles tänkte på Patroklos.

För att slippa ifrån Agamemnons tjat
om att dra ut i fält som en duktig soldat
så sände han dit sin lojale kamrat,

som hamna´ i krigets värsta sektor
och där stod Trojas värsting Hektor.

Och hemske Hektor slog direkt.
Och Patroklos han dog direkt.

När Akilles fick höra hur polaren dött
ja då brast någonting och han såg bara rött.
.
/forts./

Den blindes första sång: 1

I Sparta fanns Helena, kallad Den Sköna, 

som även var kung Menelaos´ böna.
Håll i er, nu börjar en hiskelig skröna.

En prins hette Paris (betoning på a).
Han trånade. ”Helena skulle man ha!”
Så han rövade bort´na en vacker da´.

”Jag har´na i Troja. Ni kan inte ta oss.”
Då utbröt i Sparta ett jämmerligt kaos.
I taket gick alla och mest Menelaos.

Men han storma´ inte efter sin amour
utan överlät det hela åt sin bror.

Om det gäller att hämta hem nån
ska man anlita Agamemnon.

Gick det bra för Aga? Nåja.
Han belägra´ åtminstone Troja.
.
/forts./

OS-faderns konstiga guld

Det här är Pierre de Coubertin. De olympiska spelens fader, som han kallas.

Han levde 1863-1937. Känd för att han skapade de moderna olympiska spelen, med antikens olympiska spel som förebild. I antiken hade man idrottsspel vart fjärde år i Olympia år 776 f. Kr – 393 e. Kr. Termen ”olympiad” användes inte för själva spelen, utan för de fyra åren mellan dem.

Genom Pierre de Coubertin återupptogs spelen 1896 i Aten och har sedan dess fortsatt vart fjärde år. Med tillägg för en vintervariant också.

Han var också känd för sin devis: "Det viktigaste är inte att segra utan att kämpa väl".

Det som är mindre känt är att han också deltog en gång i ett OS. Faktiskt i ”vårt” eget OS, sommar-OS i Stockholm 1912. Och inte bara kämpade väl, utan segrade också!

Så i vilken gren tog Pierre de Coubertin guld i OS 1912? I tresteg kanske? Eller 3000 meter hinder? Kast med liten boll? Nej. En ledtråd finns om man räknar upp alla hans epitet. Fransman, baron, idrottsledare, författare, historiker, tidningsutgivare, idrottspsykolog och IOK-ordförande (Internationella Olympiska Kommittén) 1896-1925.

Ledtråden är ”författare”. Han vann guld i poesi! Han tävlade under pseudodonymen Georges Hohrod & Martin Eschbach och vann med ”Ode to sport”.

Låter otroligt men är sant. Man tävlade i konst i OS förr! Det fanns fem grenar: arkitektur, litteratur, musik, målerikonst och skulptur. Ända fram till 1948, som blev det sista spelet med konst på programmet. Orsaken till att man strök konsten var amatörregeln. Det fanns ju risk att konstnärerna kunde sälja konstverken!

En av de mest okända svenska guldmedaljörerna är nog Gustaf Nordahl som vann guld i skulptur i OS i London 1948 med statyn ”Homage to Ling” före en engelsman. Bronset gick till Frankrike.

Kanske dags att ta upp konst igen som OS-gren? Varför inte? Går det i Nobelpriset och Jorå Vitjen, så  …

Man blir onekligen lite nyfiken på hur Pierre de Coubertins segrande dikt lydde.

Så här kanske.

Jag trodde dom skulle säga nä
om jag tävlade som Coubertin.
Vilket flyt jag hade att ingen såg
att deltagarnamnet bara var båg.
Och ännu mer tur att jag aldrig nös
så de såg att även mustaschen var lös.
.

Sången om juni

- Men Evert, det kan jag väl få? Bara en liten stund?

- Du har redan lånat den förut en gång. Det minns jag så väl.
- Ja, för ett år sedan, ja. Men jag behöver göra det en gång till. Det passar så bra nu. Bara en stund. Så länge blogginlägget räcker.

- Låt gå, men jag måste få tillbaka den direkt sedan!
- Visst. Det lovar jag!

- Och på ett villkor!
- Jaha, vad då?

- Att du skriver något om Argentina! Argentina måste du skriva om.
- Argentina? Jaha. Ja, det lovar jag väl att göra då. Tack, Evert! Och hoppas du gungar i takt med musiken på molnet däruppe!

OK. Först alltså Evert Taubs Maj på Malö. Så här går den.

Maj på Malö, vackra Maj,
dig vill alla böljor smeka
när du kommer i din eka
och förtöjer den på svaj.

Hoppar i land
smidig och grann
smidig och brun
med små små fjun.
På ejderdun
vilar du i mina drömmar,
flickan från Malö strömmar

Och här är min Sången om juni. Som jag tycker passar så bra att sjunga in sommarens första månad med. På samma melodi som Maj på Malö.

Juni är väl mer än maj
månaden som du blir brun i.
Solen går så bra till juni,
som vanljsås till en paj.

Blommor i fång,
resa en stång,
gräslök och sill
med något till.
Och om du vill
ser du den där bort i gläntan,
sommarens hela förväntan.

Varsågod, Evert, och tack för lånet!

Nu återstår det bara att infria det andra löftet jag gav. Det där om Argentina. Men det  får bli en annan sång. En annan gång.
.