Barnen Hedenhös

Nej, Barnen Hedenhös kan man inte säga. Barna Hedenhös är det kongenialiska namn som den lika kongenialiske Bertila gav sin skapelse 1948. Bertila är också fyndigt för Bertil Almqvist.

Man såg hans böcker direkt när man gick in i skolbiblioteket i småskolan. De lyste upp rummet och drog blickarna till sig. Omöjligt att inte sätta sig ner och bläddra i dem. Det fanns så mycket i dem. De fantastiska och fantasifulla teckningarna, kantiga, håriga, fyndiga. Och bara namnet Barna. På den tiden när det var otänkbart för oss skolbarn att skriva dom och annat talspråkigt. Fick man göra så!

Och namnen! Ben (som pappan också i Bröderna Cartwright) och Knota. Och barna Sten (som också min pappa hette) och Flisa. Och det var dom som var huvudpersonerna. Böckerna hette ju inte "Pärona Hedenhös".

Man njöt när man läste att statsministern hette Tagge Urlander. Och om stångstörtningstävlingarna i de Urlympiska spelen. Och deras raketbränsle ur-an. Man frustade lyckligt av sånt. Undrar vad Bertila hade sagt om han varit med i fjol när låten Ur-foria vann i Urovitjen.

Som adventskalender i år är den särdeles lyckad. Sissela Benn bär upp det hela med fingertoppskänsligt spel. Och är det inte lite hedenhösklass på hennes namn t o m! Och att man låter dom uppfinna julen, det  kunde inte ens Bertila hitta på mer klockrent. Eller ur-rent, kanske det ska heta.

Om namnen på cykel och bil kommer från Bertila eller kalenderförfattarna vet jag inte. Kan vara vilket som. Skeletthäst. Och eldvagn. Här är det omöjligt att inte spinna vidare.

Vad skulle TV heta? Flimmerruta, tror jag.

Vilka mer typiska nuprylar finns? Ajpäd, förstås. Eller paddan. Eller i-pad. Med tanke på hur den ser ut i motljus, döper vi den härmed till kladdruta.

Och den vanligaste nuprylen, den som ingen klarar sig utan, som ser ut som en liten vedklabb, som man alltid tar fram om man inte vet vad man ska göra, när man känner sig lite ensam. Mobilen. Eller snutteklabb, som den förstås heter på hedenhöska.

Och innnan man hinner hejda fantasin, tar den med en till en grotta på Stockholmen. Där man i flimmerrutan säger att många fingrar snutteklabb när dom rattar eldvagn. Och krockar då ofta med skeletthästar. Särskilt om dom som grenslar skeletthästarna också fingrar snutteklabb.
Sånt fingrande är urbota dumt, säger Ben till Knota, där dom sitter på sina stubbar. Ja, helt enkelt ur-dumt, svarar hon.

Och för att det inte ska hinna bli klart huruvida dom syftar på mobilen eller dessa nerknackade rader, trycker jag snabbt på exit.
.