På promenad genom stan

Jag går från stationen och tar vägen genom Järnvägsparken. De två kastanjeträden till vänster, så enorma, och kastanjer ligger på marken. Än finns Järnvägsparken kvar och jag går genom den, över den lilla gatan och genom Engelska parkens snirklande gångar. Över Västra Vallgatan och in på Brunnsparken. 

Här finns vattenbärarna. Jag sätter mig bredvid en av dem, den unga flickan som sitter som förstelnad, armarna om sina knän, ryggen böjd av sina bördor som även de verkar förstelnade.

I den tidiga morgonen, tre dagar före valet, sitter jag där på träbänken och tänker lite.

Jag tänker på oss män. Som kön. Så ofantliga skador vi gjort genom vår obegripliga aggressivitet. Skador genom all historia, skövlat detta klot, förnedrat kvinnorna. Som ett stilla regn skulle jag vilja gråta över männens svinaktiga beteende, de krig männen aldrig upphör med att skapa, alla massmord de älskar att begå. Har psykopaten Trump krupit in i hjärnan på alla dessa galningar i Europa som vill leda sina länder genom rasism, misogyni, lögnfabriker och vrål på nätet och människohat som om de tävlar om vem som kan vara mest lik Djävulen själv?

Hoppet står till kvinnorna. Och framtiden är de unga.

I en opinionsmätning, Ungdomsbarometern, om hur kvinnor mellan 18 och 29 år tänker rösta, är det omvända världen. Centern är där störst av alla med 18,3 procent, därefter kommer fyra partier inte så långt ifrån: V 17,8 och S 15 och M 14,6 och MP 13,4.

SD är här inte bland dessa fem största, de hör till småpartierna!

SD 6,8 och L 4,7 och KD 4,5 och Fi 3,6. Gudrun Schyman på vippen att komma in!

Den böjda flickgestalten till vänster om mig, det hörs nånting därifrån. Jag lutar mig närmre och försöker höra. Svagt men tydligt ser jag hennes läppar rösta sig: ”Mätningen felmarginal på 3 procent ...”

Hon har rätt! Så står det här i tidningen. Precis så mycket, exempelvis, att Fi skulle krångla sig över 4-spärren.

När jag reser mig och tittar tillbaka på henne, sitter hon som förstenad igen, låtsas vara en staty.

Lugn, viskar jag då, din tid kommer. Och något glittrar till i hennes öga. 

Om det inte är de första dropparna av det där regnet jag pratade om.

.