Över isarna

 
när jag gick över isarna med dig
den obestämbara
färgen på snön
var den blå
ibland stannade vi till
sen fortsatte vi
brist, brast från våra steg i snön
visch, vasch forsade vi fram
som i molnvinter

en dag som gjord för att 
ha en apelsin med sig i fickan
två flingor i en
inkapslad skönhet av köld

satt en stund ihop på bryggan
som en evighetsdag av ljus och luft
sjöng hela havet in i våra ansikten
ibland pratade vi
ibland var vi tysta
det var ingen skillnad
och så tänkte jag
jag har aldrig varit så nära
en människa som då

medan solen fortfarande
strödde våra skuggor framför oss
gick vi hem
tillsammans med snön


/ur min diktsamling "Kärleken tar för lång tid"
(2009, Bokförlaget Mynta)