Morgon

och dagen glittrade igång utanför fönstret
och på vattnet därute flöt allt han
hatade och allt han älskade och
han satt upp i sängen och hans
högerhand rörde sig hela tiden fram över
pappret medan han försökte vakna helt och
fullt, han var aldrig vaken helt och
fullt, det fanns trådar som av spindel
i hans hjärna

så fort han skulle minnas något viktigt
med sitt liv bländades det bort, skimrade
iväg, lades en dimma över det han
nyss tänkte och kände
som gjorde det till en ständig
armhävning att vara närvarande


/ur min diktsamling "Kärleken tar för lång tid" 
(2009, Bokförlaget Mynta)