måndag 17 augusti 2009

Djurdikt 12 - om en ferlin-fjäril

.
Den här Ferlindikten har jag alltid gillat:

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Inne i ett engelskt öra kanske dikten kunde låta så här:

Mount dung´s art air groupie – clair walking,
tear hose set fast lock in air toll.
Those lords they may plow set that talking,
mid talking, airing a nun is golf.

Som en vacker larv som spunnit in sig i en kokong och inte syns.
Då kan man ju försöka låta det spinna ett varv till:

Bestig dyngkonsten, flyggroupie, gående ljust,
slit fast slangen snabblåst i luftens manfall.
De där gudarna de får plöja ner talandet,
talandet mitt i, när de säger rakt ut att en nunna är golf.

Halvkläckt fjäril, ännu kokongvåt och blyg i vingarna.
Än.

äntra den nerspydda konsten att glädja
luftgroparna finns där för dina fötters fäste
och mitt i din malande mun
den lena ro som födde dig

Så vinglar fjärilen iväg och sätter sig på din näsa.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar