Djurdikt 5 - en ormresa

.
Mitt på tomten låg den när de
kom till sommarstugan.
Även pappan blev nog lite tagen.
Tur att vi såg den direkt, sa han bara.
Inte slå ihjäl. det hade han läst
någonstans, utan fösa in den i en hink
med lock, köra en halvmil och
släppa ut den mitt i en skog.

Efter tre kvart låg den där och locket
var på. Handen darrade lite när han
bättrade på tejpen över hinklocket.
När han lyfte hinken dunkade den och
krängde. Luggen blänkte i pannan.

Lille Martin ville följa med.
Den fick stå där bak och Martin satt
framme vid pappan, satt vänd och
tittade på tejpen. Båda var lite mer upp-
rymda än vanligt. Att det var en speciell resa.
Fram till kurvan gick det bra. Då ropade
Martin - den har kommit lös!
Aldrig senare, vare sig för Inga, Martin, syster
eller sig själv, kunde han riktigt förklara
den våldsamma rattrörelse han nu gjorde.

De hittade Martin först. Tio meter
från bilen men bara brutna ben.
... Och jag som ... jag menade inte ...
tillrade in i gräset.
Längre bort fann de pappan. På knä.
Stirrande dumt på en hink med lock.
Änglavakt, sa de. Se på bilen.
Hjulen snurrade vilt mot himlen,
ville aldrig stanna.
.