.
Nu i augusti tycker jag det är dags för lite bräkande, brölande, galande, jamande, kvittrande, råmande, skriande, skällande och rytande här över sidan.
Några djurdikter, alltså. Tänkte börja med den äldsta, den om tupparna. Fast kanske inte riktigt den första jag skrev, det var "För du är gris på alla vis", när jag var 10-11 sisådär, men den återger jag inte här, det finns ju gränser. Det räcker med att den armbågat sig in på Poeter.se.
Men den där om tupparna går så här, om jag minns rätt:
Att ungtuppar flaxar ur famn i famn
blir jämt och samt galet i kärlekens namn.
Tro inte dom.
Det är tvärtom.
Kärleken växlar när tiden går.
Det är föremålet som består.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar