Dragosminne 20

.
det fanns en urgröpning
invid förstukvisten av sten
som tog emot min blåa cykel

ladusvalan prickade
som av ett under
sitt trånga hål under tegelpannan

svisch å klonk å krafs
i den ordningen
så lät det varje gång

vartannat år här på Hästberg
vartannat i Blackeberg
det var så jag såg tiden

flög nerför trappan
Karin eller Björn mirakelräddade
vid päronträdet

höll andan förbi morbror Anders
hans dörr av
lort och kaffe och snus

och så fort getingarna sken
åt vi ute
vid parasollbordet
det var mormor som alltid
gjorde i ordning
min tallrik var gredelin med olika fack
ett var för ärtor

vi hade en igelkott vid komposten
jag var så livrädd för
när jag tömde slaskhinken

jag var Mikov när jag sprang förbi mig själv
höjdhoppsställningen snickrade Göte
och Olly var Värmland och läppstift och hesa skratt

knuten stod lövad med björk
och på lördag kom bryggarn
med flak av klirrande Guldus

vi levde i brunt dalmål

jag har en bild av Ingers-Anders i väst och käpp
han står framför murgrönan på vår gård

alla verkade heta Anna och Anders
bara gårdsnamnen skilde människorna åt

Hästberg är en mjölkkruka
nån glömt kvar i mig

ett kort blänk för en bil
som dammar förbi nere på landsvägen

och jag själv en del av det
blåsande dammet
.