Dragosminne 8

.
Man skulle kunna åka förbi det utan att se det, jaha nåt kort blänk genom vindrutan bara, sedan borta och skog igen. Men man kan ju också tvärnita just där, som av ett infall. Skriiiiiitch, om det nu låter så. Mjölkkrukor skulle kunna stå på mjölkbryggan här vid foten av Källbacken, en Grop och en Lokas. Och här vid en blåvit skylt med Hästberg går det en väg upp.

Så vi svänger uppför backen. Sen andra gården på vänster hand. In där. Renée och Berit kanske står på händer på gräsmattan, men no worries, en tidsbil har fördelen att den inte kan ses eller höras, än mindre skada någon.

Så fort vi släckt motorn sladdar en parvel in på gården på en blå cykel, som han håller längst in på styret, som en tävlingscyklist, svänger vant in den i utrymmet till höger om bron till röda stugan, kliver av den nästan i språnget och rusar in i köket. I sig har han hela bilden av förr, när en granhäck gick genom byn, den som kunde hålla ihop alla historier om Tillas-Anders och Hästbergskungen på höjden och när det fanns kor, hästar och grisar i fler gårdar än Grops och Lokas.

Han rusar ut på bron igen, mormor var inte inne, han står stilla, smal, drömmande och ensam och lyssnar efter ladusvalorna under tegelpannorna eller kanske efter den tysta motorn i tidsbilen, för i sig har han också känslan att han nån gång kommer att skriva om sig själv.
.