Dragosminne 15

.
Nu kan det sägas. En hemlighet jag burit alla dessa år. Jag vet inte om det var Karin. Men det kan ju också ha varit Björn. Vem av dem är lite oklart i minnet. Gissningsvis var det Karin, för hon var 6 år yngre än jag, Björn bara 5. Vi tre just då uppe i mitt rum högst upp i Vita stugan. Det ena fönstret i rummet ut mot päronträdet var ett smalt fönster som gick nästan ända ner till golvet, till knäna i alla fall. Tydligen öppet och bara myggnätsfönstret för. Jag vänder mig om och ser myggnätsfönstret avhakat och bara undersidan av Karins fotsulor utanför fönstret!
Tystnad och världen stod stilla.

Jag kastade mig nerför spiraltrappan, Björn efter, ut på bron, till vänster och runt knuten, Karin på båda fötterna på marken, öppen mun men fortfarande helt tyst! En osynlig hand måtte ha vänt på henne i luften precis ett halvt varv och mjukt satt ner henne på fötterna bredvid päronträdet ...

Jag var runt 10 år vid tillfället och har aldrig berättat detta för någon. Förrän här och nu. Och med Björn och Karin för små för att komma ihåg det, har det alltså bara varit två som vetat; jag och änglavakten.

En dörr vi svepte förbi på vägen ut var morbror Anders´. Han delade gården med mormor, och var egentligen min mammas morbror. Morbror Anders var bara på Hästberg så länge en murarsemester varar, bodde i Stockholm annars, men när han var på Hästberg var det pest och pina. Han var en barnhatande snusare, Vita gården stank av hans blandning av snus, kaffe och ingrodd lort, jag höll alltid andan när jag gick upp till mitt rum, för då måste jag passera hans dörr.

Renée och Berit lär ha tröttnat på hans odör och tagit fram stora tvättkaret mitt på gården och skrubbat honom en dag, med mormor storskrattande på bron.

Att de vågade! För den mannen kände jag bara äckel och skräck. Jag önskade alltid att det var mormors andra bror i stället. Han hette Victor och var jättesnäll men han bodde i Amerika.
.