Dragosminne 16

.
Vi åker och badar - det behövdes bara det utropet och nästan direkt var vi på väg. Renée på sin ljusröda cykel, Berit på sin cykel med de svarta ballongdäcken, jag på min blå med handduken på pakethållaren och de leopardmönstrade badbrallorna snodda runt styret, så som Rolf hade, nerför Källbacken, hej till Ingers-Olle där han stod och klöv ved, sen landsvägen till höger och sen till vänster vid arga taxen och sen nån kilometer kvar till vår badvik med brygga i Åkersbodarna.
En nästan dold stig den sista biten. Så gott som bara vi var där, det var som vårt eget ställe.

Och det var i Åkersbodarna den största majstångsresningen var. Massor med folk och ett rungande å-heeej å-heeej innan stången stod på plats. Lång-Erik upp sen på den höga stagarstenen vid stången, han var tradition, levde för det här, när hans vanligtvis ca 1,50 m nu höjde sig högt över folkmassan och alla skrattade åt alla hans byskämt, med åren dock levererade med allt fler knappar innanför västen.

Hela byn som en Folkets Park denna dag. Dragspel och glam. Lövade logar och Allan Jones dess konung, överdängaren bland dansarna, med den lilla farligheten som är för fjällorna som socker för getingar.

Denna lätta ljusa fest, så tung och mörk du var för mig under min fjärde Hästbergstid.
.