.
så kom det då äntligen regnet av ålder och bågnade ut min bild av mig själv som ung till ett öga som rinnande blundade fram mina störtande dagar o dörren dit in som går upp av ett ord och jag minns bara blodet av lingon och katten som gäspar i solen ett nystan är männskan en flock utav tappade meningar lagda i pickande tröst om sin hals och jag sladdar in hojen precis intill stenen och kutar direkt in i rutiga köket och ropar på mormor och havet av kom ska vi låssas det glimmar av himmel och skockas i tigande moln rätt i bröstet o dörren dit in som går upp av ett ord o så vacker min krossade spegel av vridningar bakåt och tiden som blåser sitt ljus ur mitt öga att åh dessa åh dessa knottrande åh dessa knottrande dagar av ungdom
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar