Dragosminne 4

.
I det förra minnet var det en del Hästberg (söder om Leksand), "landet" från när jag var noll till 14-15. Mina mesta minnen kommer därifrån, inte från Blackeberg (väster om Stockholm), där jag växte upp. Men först lite grand från Blackeberg, för jag måste berätta om apelsinsaften.

Har du druckit stickig apelsinsaft nån gång? Jag vet ingen annan som gjort det. Men den apelsinsaft jag minns från barnåren var väldigt gul, ingen röd nyans i, och så var den stickig. Vad det nu kom av; nåt färgämne som gav obotlig sjukdom, förmodligen. Någon filt hörde till, den var lite rutig, inslag av rött och rätt tjock. Lilla och stora skogen fanns där. Lilla skogen vågade man vara i, för man kunde se stigen var man än var i skogen. Kraven på skog var nog lite lågt ställda, får erkännas. Stora skogen, däremot, stod man längst in, mitt i, såg man inte nån stig eller civilisation åt nåt håll, det kunde ha varit Sherwoodskogen eller typ Hjortfot eller Huckleberry Finn. Som en stor sjö där man inte kan se någon bit av land, när man finns mitt på sjön.

Men åter till landbacken. Där var Lilla och Stora Skolgården också. Var allt i två storlekar förr? I Södra Ängby var skolgården i två plan - den lägre och mindre för klass 1-3, den högre och större för 4-9. På lilla skolgården skulle man dra tjejer i håret och jaga in dem på toaletten, medan man på stora skolgården skulle tjuvröka i dungen som låg strax intill gården. Jag gjorde ingendera, minns jag, så min chans att vara vederbörligt ball missade jag skändligen.
Ja, vägen från apelsinsaft till en Dunge kan vara bara en fantasi kort. Dungen, ja, med stor bokstav, för Dungen var en speciell skapelse, ett begrepp på Södra Ängby Skola. Men ... ooops, I´m running out of space here, ser jag ... forts följer i ett dragosminne nära dig ...
.