.
Under den fjärde tiden, då det inte fanns några barn kvar att vara med (de hade sommarjobb m m), då hade jag antingen min fantasi eller vuxna. Bland de vuxna hade Olly och Göte en särskild plats. Mormor och jag var med dem ofta. De bodde på Gammelgården när de besökte Hästberg. Jag tyckte alltid att det var konstigt att de var så glada fast de var barnlösa. Olly den enda som använde make-up i byn och som värmde med värmländska berättelser och sprittande skratt.
Jag ser oss fyra när vi gick landsvägen fram till Åkersbodarna. Göte lärde mig klacka grus. Vänster klack och höger tå, en knyck och sen gjorde gruset sin eleganta luftfärd. Olly och Göte brukade skämta om att de ville adoptera mig.
Som en våg, sa jag. Eller en film som flöt förbi runt mig. Och jag minns aldrig att jag sa nåt till nån. Var allt en dröm?
Och ur vågen, filmen eller drömmen trampar en parvel de tre kilometrarna till Hedens lanthandel, köper en Center och en Fantomen och lägger dem i en plastpåse tillsammans med en stor blå förväntan, hänger den på styret och cyklar hem igen.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar