Rune och päronen

Rune hade päron. 

Det var den enda gården som hade det. Ingers-Anders hade körsbär bakom häcken till sin gård och äppelträd växte på alla gårdar förstås. Men päron fanns bara på Runes gård. 

Det var en lustigt formad gård. Bara stor på längden och smal på bredden. Låg där mellan Rolfs och Grops som en korridor bara. Hög häck runtom, inte av gran, utan såna där mjuka blad. Gungor hängde från några träd. Enastående. Även gungorna de enda i byn.

Han bodde där med sin mamma Anna. Efternamnet var Mases. Inte så konstigt, för hon var syster till min morfar Anders Mases, precis som att Rolfs pappa Johan Mases var bror till min morfar. Och att Stina Grop var morfars syster. 

Både Rolf och Rune var alltså min mammas kusiner, fast jag hängde med dem, de var ju bara fem år äldre än jag. Nu ljuger jag lite. Det var med Rolf jag var. Rune träffade mina syrror, Rolf och jag när Rune råkade vara där. Jag vet inte var Rune och hans mamma höll hus när de inte var i byn. I Noret kanske? Nu vet jag, hon måste ju försörja sig och sonen på nåt sätt och kunde ju inte bara sitta och gunga och äta päron i Hästberg.

Någon pappa såg jag inte till. Fanns kanske ingen. För det är ju lite olika det där. Man kan ha noll, en eller två föräldrar. Själv hade jag en mamma som jobbade i Stockholm och en pappa som jag tänkte fram när jag hade såna tankar. 

När jag gick till Rolf för att spela badminton eller så, gick jag ju förbi Runes. Då kunde jag stanna till och titta in på gården. Oftast var den tom, jag kunde beundra den vackra gräsmattan, men gick sen vidare till Rolfs. Rune var ju bara där ibland.

Han var lång, Rune. Och hade en speciell näsa. Stor, lite köttig så där, ungefär som Paul Anka, och svagt böjd, lite som en indian. Jag hade gärna haft en sån näsa.

Vad gjorde vi när vi var med Rune, vilka lekar hade vi? Minns inte riktigt, men kommer i alla fall ihåg att vi bröt såna där små lönnblad och satte på näsan. För mig föll de av nästan direkt, jag hade ju ingen Paul-Anka-näsa. 

När man stod där utanför Runes och höll på med näsor, kunde man titta till vänster, och med blicken följa byvägen förbi Grops och Ingers-Anders tills den kom till toppen på backen där den till vänster fortsatte som Källbacken ner till landsvägen men fortsatte man rakt fram var man inne på gamla vägen till Heden, som gick förbi Lokas.

Och om man i stället tittade till höger var det Rolfs gård därborta och vägen delade sig där och till vänster gick den brant uppför till dem som bodde på höjden, Myr-August först och de tre damerna högst upp, som väl var ättlingar till den där Tillas-Anders, som jag aldrig sett och som man pratade om som en legend i byn.

Mitt i den världen var jag, där jag stod och provade näsor.

.