Gröna huset som var en val

Jag stod i köksfönstret och tittade. De byggde ett hus på andra sidan Holbergsgatan. Ett grönt skulle det bli. Och långt. Är det så lång en val kan bli? Jag trodde det.

Jag vände mig om och så gick några år.

Var jag med Nalle där sen? Jag var ju med honom när vi började i första. I alla fall var jag där vid gröna huset. I gångvalvet in till gården, till vänster om mjölkaffären på Kaj Munks väg. Vet inte vad jag gjorde där. Kanske hade jag varit hos Nalle som bodde på gårn och stannade till vid det där gångvalvet för att de var några andra där. Har ingen aning om varför eller vad vi pratade om eller om det var vänner eller fiender.

Så utan vidare höjde en av dem ett järnrör av nåt slag och drämde till mig över huvudet. Jag fattade ingenting men de andra barnen bara stirrade på mig och jag förstod att jag borde skrika.

Så då skrek jag. Hela vägen hem. Som i och för sig bara var över gatan och in i porten på 24:an. Först uppe hos mamma förstod jag att det blödde från huvudet. Hon reagerade väldeliga och fick mig att sitta still medan hon grejade med bomull och hade sig.

Belåtet satt jag och blev ompysslad av mamma medan blodet rann.
.