Liten paus vid milstolpe

Det första inlägget i Görans Penna var det här:

Inre Mona-monolog före första-maj-tåget

Jahapp, då var det maj och dags att tala
precis när våra siffror börjat dala.

Och jag som varit så glad
när dom äntligen glömt min choklad.

Nu har vi skralaste stödet i modern tid.
Men det är väl nåt man får Wanja sig vid.

---

Det var den 5 maj 2009 som jag skrev det, efter att ha stått i publikhavet på Norra Bantorget några dagar tidigare. Som inlägg nr 1 här i bloggen. Detta du läser nu är inlägg nr 1000.

Så det har blivit några inlägg genom åren. Vad i all sin dar har jag då skrivit om här? Ja, titta i arkivet så ser du. Bara tre små steg dit:

1. Klicka på valfritt år.
2. Klicka på valfri månad.
3. Klicka på nåt inlägg som låter coolt.

Jahapp. 1000 är ju en rund siffra. Kanske bäst att lämna det så? Och övergå till andra projekt som behöver luftas? De 1000 ligger ju kvar. Och väntar på vem som än vill ta de där tre små stegen.

Det får mig att tänka på Rolf på landet när vi spelade badminton. Och gjorde nåt vi kallade Slå Rekord. D v s slog badmintonbollen till varandra och kollade hur många gånger det gick att hålla den så i luften. Det blev en grej att komma ihåg vilka tre bästa vi hade. Som hela tiden blev högre för varje gång vi spelade.

Och när det blir så där jättelänge man bara slår och slår, så förvandlas man långsamt till en badmintonarm med vidhängande kropp och till slut är det bollen som söker sig till racketen, själv räknar man bara. Tills en dag vi kom till 1000. Ett tusen slag. Då kändes det som game over och det blev inte av att vi spelade Slå Rekord mer.

Som sagt. 1000 är en rund siffra. Men jag återkommer hit, när-det-nu-blir. Ville bara stanna till en stund vid den här milstolpen och säga tack för att du läser detta. Och kanske även något av de andra 999 inläggen.

Så tack!

Tusen tack!