onsdag 31 augusti 2022

Humor del 1 - ett gammalt grupparbete



I mina luntor hittar jag ett intressant papper. Eller flera papper, ihopfästa. Grupparbete i Organisation den 28 november 1996, står det. Och deltagarna Marianne Bogojevic, Camilla Irmér, Harald Lansky och jag. Jag minns det här. Under min tid på SPP gick jag en universitetsutbildning för försäkringsanställda, det här ingick i den. De andra i den här arbetsgruppen var från Folksam alla tre, minns jag också.

Grupparbetet handlade om humor. Att humor är en betydelsefull men ofta glömd faktor i organisationer. Den ihopfästa bunten med papper är, ser jag, mest mina egna bidrag i arbetet, så jag kan utan betänkligheter skriva lite om det här.

Vi konstaterade först att humor har en välgörande effekt på vår hälsa och därmed också på vårt arbete i den organisation vi arbetar. En självklarhet kanske, men ändå borttappat av de flesta i dag. Historiska exempel på motsatsen finns det dock många.

* Kirurgen Henri de Mondeville på 1200-talet upptäckte att negativa känslor kan hindra patientens tillfrisknande efter en operation. Efter en operation brukade de Mondeville vara noga med att patienten fick besök av vänner som gav uppmuntran och han såg till att någon underhöll den sjuke med roliga historier och musik.

* Den engelske läkaren Richard Mylcaster på 1500-talet är känd för att han ordinerade skratt som den bästa medicinen vid nedstämdhet och förkylningar.

* Den nordamerikanska Ojibway-stammen hade speciella läkarclowner, som botade sjuka genom att roa dem. Vi konstaterade också att gycklarna och narrarna vid de kungliga hoven förr i världen nog hade betydelse för monarkernas psykiska och fysiska hälsa.

Och här tänker jag också på Patch Adams. Det var en film 1998 med Robin Williams, där han på sitt oefterhärmliga vis använder skratt och humor för att bota psykiskt sjuka. När jag googlade på det såg jag att det baseras på verkligheten. Hunter Doherty ”Patch” Adams föddes 1945, utexaminerades som läkare 1971 och startade samma år the Gesundheit Institute i West Virginia. En läkare med  clownnäsa och visioner, en eldsjäl för att förändra det rasistiska, sexistiska och penningstyrda hälsovårdssystemet i USA. Robin Willliams gör honom rättvisa i filmen.

Jag tänker också på cabarégänget på jobbet. Hur många styrelsegubbar och -gummor skrattade sig till förbättrad hälsa av att vi alla de där åren dök upp på scenen lagom till kaffet för att häckla dem. Och nu mina damer och herrar … kommer årets CABARÉ!

Fast så tänkte vi nog inte, vi var mest upptagna av att ha kul själva.

/forts i del 2 …

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar