Julgransdikter: å

 
Åtta gånger åtta evinnerligt

Så orört fältet, Här vit och svart.
Alla möjligheter som vinkar än.
Ett oblygt steg rakt ut.
Till Euwe fyra.

Ridån är uppe. Aktörerna väntar på repliken.
Bortmota nu. Eller utveckla.
Får lita till lite av båda.
Geller till Fischer sex.

Behålla initiativet genom att låtsas tappa det.
Och ännu något för tidigt
att locka honom in.
Botvinnik till Capablanca tre.

Handen på betslet. Ska jag?
Att ha båda ute behagar.
Och vitsen med ett stall är att tömmas.
Botvinnik till Capablanca sex.

Det första spjutet av två.
Precis rätt ögonblick.
Innan han formerat sig.
Till Capablanca fyra.

Den vägen löper ingenstans.
I två steg möter man detta lugnast.
Här är första.
Till Aljechin sex.

Nu kan jag invagga honom i ro.
Se ut som att jag stänger min reträtt.
Medan jag stillsamt gillrar en fälla.
Dorfman två till tre.

Vänta med andra steget. Ser bättre betesmark nu.
En gaffel glimmar i gläntan där.
Som även håller damen kvar. In dit.
Till Dorfman fyra.

Den fålen är välkommen beta där.
Men den andra står i obehaglig hage.
Måste mota bort.
Till Euwe fem.

Enkelt glida undan det försöket.
Och samtidigt locka.
Om damen inte känner hon är bunden.
Fischer till Hort fem.

Han märker inte, ser sig inte över axeln.
Vittringen från tornet är för stark.
Nu ställer jag mig vidöppen.
Dorfman till Geller fyra.

Damen ute och garden nere. Min chans.
Nu kommer det vackra språnget.
Det här är mitt ögonblick.
Till Capablanca två. Pjäs och hot om ridå.

Han har spetslängtan nu med sin gaffel.
Och rusar med segerns vind i sitt hår
mot en väntande surpris.
Till Fischer ett.

Han räddade undan det enda som gick.
Vallgraven glittrar. Nu dundrar
jag fram till det nakna tornet.
Till Aljechin ett. Pjäs.

I euforin efter tornets fall
en oförmärkt liten
aptering av högra spjutet.
Geller till Fischer tre.

Damen gör en rörelse igen.
Bråttom att fortsätta fram som jag tänkte
och ta andra steget nu.
Till Botvinnik fem.

Njutningen vilken som helst av de två.
Livet är nu.
Luftörnens stört i triumf.
Fischer eller Capablanca till Fischer sju!! Pjäs och ridå.

Ah, darrande matthet! Glömde den blottan.
En skönhet i skönhet begraven!
Ställ upp dem på nytt, du.
Den afton vi fått har bara så nyss begynt ...

Julgransdikter: y-z

 
Yrsnö

vråla vår vargvåta väntan
i magen där orden församlas
i klös efter lugn och blom
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna den går långevad över berget

drick dig din darrande dröm
denna dybleka dimmodag
i vind som rider en ljummen vind
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
och min åsna går sig grå av lust över berget

mosa min mögliga mur
med mitt månsvala mörker
mumla min mammamun
jag vill sjunga i en sång alldeles vintrig av dig
medan åsnorna går snabelkrok över bergen



Zamolxis

GW Persson drar upp ena benet över det andra med handen medan en ekorre tappar ett ägg i
marken i Tystberga.
Greta Garbo och Ronja Rövardotter bor mitt emot varandra i ett hotell som rivs varje natt och byggs upp dan därpå.
Och Laurel och Hardy dansar i Let´s Dance och vinner varje gång.
Grop-Per packar pipan lite bättre med pekfingret som Fälldin och dagen nickar så sakteliga in kvällen.
John Cleese och John Steinbeck ror i en eka med blommor som åror och Marlon Brando och Marilyn Monroe berättar en saga om havet för flickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.
 
Solveig von Schultz och Magdalena Andersson snurrar upp spaghetti på gafflarna när mobilen ringer, det är Rosa Parks.
Vilhelm Persson doppar skorpa med sin syster Margareta och hennes femton barn medan Pierre Thorsson knorrar in en boll ur ingen vinkel.
Det nappar bättre vid Ragnars trappa säger Rolf och när vi kommer dit tittar jag ner och det är en julgran därnere.
Det finns inget att vara lessen för och allt är frukter på det träd du är.
Jack Lemmon och John Lennon spelar kinaschack med Sarah Dawn Finer när Jeeves klirrar med brickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.

Torsten Ehrenmark går sakta i en lindblomsgrön park med den människoätande hunden Gäsper som ser nåt i busken.
Jag ringer på hos Gabriela Mistral men när dörren öppnas känner jag mig väldigt ensam.
I en taxi som var längesen glömmer jag en bok i en påse som en ljummen koskenkorva.
Allt ryms i en bur av ljusstänger och hoptvinnade
muskler av kärlek som går högt över våra huvuden.
Guldus längst ner i svarta mörkret och bland råttor och spindlar knäpper jag upp drickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan.

Robert Broberg ser mig på Sveavägen och tycker jag ser förvirrad ut.
När jag stänger av teven sitter Deborah Meaden och Tom Bombadill i köket och tittar upp mot månljusets silver över bergen.
Bob Dylan och Maria Wine landar i ett hest slutrim som slår upp ett högt torn i öknen.
Bröderna Karl och Harpo och Groucho och Chico är ett leende på ett lejon som ryter i en skräckslagen bio av trettonåringar.
Meryl Streep håller fram fingret på Avenyn och Karin Boye stiger ner från sockeln och tar ut stickan.
It´s all about en småkort man som rymmer med luft och goda föresatser på fickan. 

Johan Glans tar emot strutpåsen från Povel och Povel tarett klockrent  pianoackord från den brinnande himlen.
Hastings och Watson samlar snäckskal med Sonnnevi för att havet ska fortsätta vara blått.
In i en svensk jordkula stiger Pythagoras och finner den tom.
Jag hör mormor ropa att jag ska sticka gaffeln i brödet och försöker svara i drömmen men jag är bara stum.
Dervischerna sätter ner fötterna mjukt och sen virvlar och virvlar dom runt i dans.
En regnig flyttfågel landar på plåttaket med en mask av droppande vingar kring näbben och jag är redan nån annanstans.

Julgransdikter: w-x

 
Whisky och lejon

lejon och whisky går ihop
det bärnstensfärgade djuret
whisking its mighty tail

i den bubblande lianens topp
blir det aldrig så gott nytt år
som när schimpansen
korkar upp champagnen

och jag är säker på att
genom den fläckiga giraffen
rinner det julmust
som längre ner i halsen
förvandlas till påskmust

elefanten hör samman med mjölk
i hudvecken bor hennes vänner
och hon höjer snabeln högt
trumpetande sin vita fröjd av
mjölk över savannen

och kamelen stannar vid en oas
där vatten öppnar sig
och i den outgrundliga arabiska natten
dricker hon liv



Xi Huandis dröm

Den rike bonden Penn Ing Tung
förlorade tio procent av sin skörd
och blev sammanbiten och blek i syn.

Fattige bonden Ing En Ting
bärgade nittio procent av sin skörd
och hans ansikte skrattade högt i skyn.

Och solen är samma sol över byn.

Julgransdikter: u-v

 
Ursäkt till en grekisk urna

det är Gud och sol och
tomater i flod nerför hakan
antika amfora
du drottning av lera och år
din evighet går så fort
att den aldrig når oss nu
som cikador för gamla öron

och det är hjärtat
som den strimmiga katten
nappar ur soptunnan
i ett skymningshopp ner
under en bil
till den gnagande evigheten där

skönhet är sanning är skönhet
och som om det var
för första gången igen
vaknar fimpen på marken och
sträcker sig efter sin luffare

så kommer dagen med sitt mörker
barnen hoppar skägg och käpp i de
sura skuggorna
och råttorna stelnar till stjärnor



Voyager

den reser genom rymden
med sin gyllene skiva ombord
för någon därute att hitta

vår civilisation beskriven
i ord och bild och ljud
hälsningen från den blå planeten:

en tom bokhylla
ett strykjärn från monopol
en selfiepinne glömd i en myrstack

och kalle jo
kalle jo
kalle johansson
evigt stammande på pianot

Julgransdikter: s-t

 
Säsong

vintervandrar i det vita eller våta
som vidlåder oss
fönster och träd och tusenåra
minnen
var vi än bor är det i norr
toviga lovikkavantars
pärlor av is
en strimma ljus systerligt delad
under den sammanbitna himlen

det vänder
blad två är våren
en massgrav av äventyr
längs med vägen där vi går
katten kryper återigen in i ljuset
för att läsa Den Nya Dikten
och i träden överallt
hennes leende
från öster

i en blink
våra ögonblick som
jagar varann uppför träden
en åsna ritad på den röda gatan
nuddar mig med mulen
jag bär en grön kaftan
bara fötterna syns
i söder drömmer sommarn
och ryggraden ryser

det är höst och jag vet inte
de fallande vackra bladen från träden
i vinden från väst
jag är dålig på att sälja
mitt inre rum
min skyhöga längtan står utanför murarna
och delar ut
FN:s deklaration den 10 december 1948
på jordens alla språk



Tio små grodpojkar

Tio små grodpojkar sjöng O sole mio.
En drunkna´ i duschen
och så var de bara nio.

Nio små grodpojkar siktade en grotta.
En såg ingenting
och så var de bara åtta.

Åtta små grodpojkar ville ha en fru.
En längta´ ihjäl sig
och så var de bara sju.

Sju små grodpojkar sam mot det som kläcks.
En höll kartan upp och ner
och så var de bara sex.

Sex små grodpojkar la´ nu på en rem.
En kom lite efter
och så var de bara fem.

Fem små grodpojkar kom i segeryra.
En ropa´ hej för tidigt
och så var de bara fyra.

Fyra små grodpojkar spurta´ me´ beske´.
En slog knut på svansen
och så var de bara tre.

Tre små grodpojkar knackade nu på.
En fick ont i armen
och så var de bara två.

Två små grodpojkar knackade igen.
En fick dörrn i huvet
och så var de bara en.

En liten grodpojke glad som bara den.
Han kysste häftigt ägget
och ut kom du, min vän.

Julgransdikter: q-r

 
Queen av sommarsolståndet och nyckelpigans blom

hugger det i hjärtat
så flyttar du dig
så hugger det bredvid

lätta på livet

i dag är du varm och här
och andas kamomill-
minuter ur min handflata

jag har svalt dina spröda konvaljer
och tränger upp ur din strupe
som ord ur en skruvad äng
som blom ur en glömd bevattning
som strykningar av vargahanden
som blod ur en tömd beskurning
som portföljen du för över glimbergen
som hallen som öppnar din dörr
som jag stannat stilla i ett skyfall
som nu i ett alldeles nu

molnet i mig bit huvudet av det

brännglas för mitt flimmerliv

som nu i ett alldeles nu
som en grönska av ingenting växer
som en aldrig någon som funnits
som du och jag tvingande evighet
som evighetstunga människosprakar
som evande tvingenhet blundar oss fallande
som hjälp faller hjärtslaget rakt genom oss
som vi knappt vågar märka förr´n det liv
som är sol och en katt
kommer hem

så hugger det i hjärtat

så flyttar du dig

så hugger det bredvid

lätta på livet
i dag är du varm och här
och andas kamomillminuter
ur min handflata



Rälsbussen mellan Tolita och Kil

vägen mellan Tolita och Kil
är kantad av regn
denna bitande morron

som en
grå hund skakar
rälsbussen i sitt koppel av
spridda människor

den kanelbulle jag tar
när jag kommer till Kil
sprider sig i magen

efter långt letande
hittar jag en
kopp med kolsvart te
det finns polka och mazarin också

järnvägsfiket i Kil
har toner av
madame Angots dotter

pärlor komponerade för piano
serenad Polka-Mazurka
av Strauss opus 66
pris 75 öre

frostnupen morron
träden krusar sig och
anslagstavlan fladdrar i vinden

en grön vante med
ansiktet mot marken
ligger kvar när
perrongen krymper bort

Julgransdikter: p

 
Pianot börjar spela när pianisten gått

nu är det paus
kan du inte bara sätta dig på ett flygplan
och göra så där över ögonen på mig
gula ögonstäder därnere
illuminerande under
ifrån
jag är bara anställd som andare här
kollare på sånt som finns
undantryckare av den luftmassa som svarar
mot mig
din tokiga bäver, vad går du i sickness av?

Pudder och Bläster hette dom. Och Höder och Toll.
Eller och Nynner. Och Tjösta-Nils.
Dom sju dvärgarna Bruse.
Som Snövit fladdrar
med öronen i takbjälken
på julen i teven åt.
Trumpeter och fanfarer och kulleribock
alla hålen det kommer musik ur.
O mein papa
er war ein wunderbarer clown
yamma yamma i en enda ring runt
kratern efter födelsedagstårtan.
Din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?

födelsens hjärtlösa spets
millimetern från mitt adamsäpple
där försiktigheten
vred mig om till
sandlådan plugget jobbet
i en framhackad alplinje på skärmar
av blippande EKG tills himlen kommer
vill jag inte prata om
bara skriva i dina vågor som
slår

cigarettetui av silver
Sinding och Peterson-Berger
hans flyende
händer över tangenterna
blöder fram ur en bok
av tejpade minnen
jag tror att tiden är nåt som inte är
förrän du tittar dig över axeln
när jag var liten
blev jag slagen i 
huvet med ett järnspett
men jag tror ändå att slaget
kom inifrån
din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?
din tokiga hackande bäver, hvad går du i sickness av?

hugg ner mina träd
hugg ner mina nya broar
hugg ner mina skäl att frysa
hugg ner löftena om befrielse
hugg ner lallandet i mitt öga
jag rotar i soptunnan av mitt liv
efter fästet alla andra har
det som är botten med mig
för andra
är också botten med mig
för mig
ett strupmuller från
mitt flabbade liv

säg att du såg mig så
mitt riktiga huvud
inte blåsor där ögonen skulle ha varit
blåsor där näsan skulle ha varit
blåsor där munnen skulle ha varit
inte hängande långa blåsor som kospenar
där ansiktet skulle ha varit
äng eller ängel
skräck eller äckel
same different shit
it´s not over
until it´s over
until the fat lady sings
crazy beaver you, vad går du i sickness av?

jag var tjugo och Tarzan
var brun och av bärnsten
och hans mamma ännu brunare
han jagade skönhet i träden
försökte
leva i parallella världar
bara vända på huvet
och få munnen full
ett höftskynke mellan
verkligheten och blodet
och endast civilisationen
mellan tungspetsen och
flugan
da da da dansar svansen mot marken
ett barn i en rinnande man

hugget trängde inte
ända in
pianot kommer att brytas upp
med ett knak mot svällande sol
jag tror det
hela tiden var nåt trasigt
att jag
först måste förinta mig
för att växa
och om jag inte
växer förintas jag
du hittar mig i fönstersmygen
när proppen satts
tillbaka i pausen igen
din tokiga månlunkarbäver, vart går du med dina mörka ögon?