Julgransdikter: p

 
Pianot börjar spela när pianisten gått

nu är det paus
kan du inte bara sätta dig på ett flygplan
och göra så där över ögonen på mig
gula ögonstäder därnere
illuminerande under
ifrån
jag är bara anställd som andare här
kollare på sånt som finns
undantryckare av den luftmassa som svarar
mot mig
din tokiga bäver, vad går du i sickness av?

Pudder och Bläster hette dom. Och Höder och Toll.
Eller och Nynner. Och Tjösta-Nils.
Dom sju dvärgarna Bruse.
Som Snövit fladdrar
med öronen i takbjälken
på julen i teven åt.
Trumpeter och fanfarer och kulleribock
alla hålen det kommer musik ur.
O mein papa
er war ein wunderbarer clown
yamma yamma i en enda ring runt
kratern efter födelsedagstårtan.
Din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?

födelsens hjärtlösa spets
millimetern från mitt adamsäpple
där försiktigheten
vred mig om till
sandlådan plugget jobbet
i en framhackad alplinje på skärmar
av blippande EKG tills himlen kommer
vill jag inte prata om
bara skriva i dina vågor som
slår

cigarettetui av silver
Sinding och Peterson-Berger
hans flyende
händer över tangenterna
blöder fram ur en bok
av tejpade minnen
jag tror att tiden är nåt som inte är
förrän du tittar dig över axeln
när jag var liten
blev jag slagen i 
huvet med ett järnspett
men jag tror ändå att slaget
kom inifrån
din tokiga bäver, hvad går du i sickness av?
din tokiga hackande bäver, hvad går du i sickness av?

hugg ner mina träd
hugg ner mina nya broar
hugg ner mina skäl att frysa
hugg ner löftena om befrielse
hugg ner lallandet i mitt öga
jag rotar i soptunnan av mitt liv
efter fästet alla andra har
det som är botten med mig
för andra
är också botten med mig
för mig
ett strupmuller från
mitt flabbade liv

säg att du såg mig så
mitt riktiga huvud
inte blåsor där ögonen skulle ha varit
blåsor där näsan skulle ha varit
blåsor där munnen skulle ha varit
inte hängande långa blåsor som kospenar
där ansiktet skulle ha varit
äng eller ängel
skräck eller äckel
same different shit
it´s not over
until it´s over
until the fat lady sings
crazy beaver you, vad går du i sickness av?

jag var tjugo och Tarzan
var brun och av bärnsten
och hans mamma ännu brunare
han jagade skönhet i träden
försökte
leva i parallella världar
bara vända på huvet
och få munnen full
ett höftskynke mellan
verkligheten och blodet
och endast civilisationen
mellan tungspetsen och
flugan
da da da dansar svansen mot marken
ett barn i en rinnande man

hugget trängde inte
ända in
pianot kommer att brytas upp
med ett knak mot svällande sol
jag tror det
hela tiden var nåt trasigt
att jag
först måste förinta mig
för att växa
och om jag inte
växer förintas jag
du hittar mig i fönstersmygen
när proppen satts
tillbaka i pausen igen
din tokiga månlunkarbäver, vart går du med dina mörka ögon?