Julgransdikter: c-d

 
Cerny lutar sig fram och berättar

har jag berättat
när jag kom till
nå det är fort gjort
det var på vintern
eller om våren kan det
också ha varit
det gällde förflyttningen
hit
bara en blek
strimma av månen och
allt skulle vara klart
men något gick fel
jag blev gjord av för mycket
dröm
som om människor
var ett särintresse
och jag blev stora vita ark
med små svarta krigare på
det är ett återkommande
moln i mig det där

och det var äppelblom
och något som kluckade
och jag bodde i böljande
träd
de blev som ett
segel över hav i mig
och jag blev stor
och liten
och surrades vid en penna
jag var mager på den tiden
och dagarna kunde drömma
i mina ögon
det tar bara en
sekund att vända
sig om och se när man
föds
tiden är en blixt i ett glas vatten
men det är midsommar
inte än
och gräset skriker

cerny är svart på tjeckiska
och svart är min sko
tistel och sten
sjunger Gammel-Jerk
halva mänskligheten
kastad i fängelse
hos den andra halvan
enligt gammal
tradition
jorden är allas
gisslan
jag vet inte vilken
rymd av mörker
som kränger under oss
men i hallen står
en drömlös giraff
med öppna ögon och
man kan bära sig själv
i all sin nakenhet
som ett barn mot axeln



Den långa dalen

solen går upp och sträcker sina ljusene lemmar
jag har en dal i mig som blommar av många fjärilar
nässel makaon sorgmantel
för min skull förminskar lyriken sin död
och vacker som stryk är hennes humlande sång