Julgransdikter: s-t

 
Säsong

vintervandrar i det vita eller våta
som vidlåder oss
fönster och träd och tusenåra
minnen
var vi än bor är det i norr
toviga lovikkavantars
pärlor av is
en strimma ljus systerligt delad
under den sammanbitna himlen

det vänder
blad två är våren
en massgrav av äventyr
längs med vägen där vi går
katten kryper återigen in i ljuset
för att läsa Den Nya Dikten
och i träden överallt
hennes leende
från öster

i en blink
våra ögonblick som
jagar varann uppför träden
en åsna ritad på den röda gatan
nuddar mig med mulen
jag bär en grön kaftan
bara fötterna syns
i söder drömmer sommarn
och ryggraden ryser

det är höst och jag vet inte
de fallande vackra bladen från träden
i vinden från väst
jag är dålig på att sälja
mitt inre rum
min skyhöga längtan står utanför murarna
och delar ut
FN:s deklaration den 10 december 1948
på jordens alla språk



Tio små grodpojkar

Tio små grodpojkar sjöng O sole mio.
En drunkna´ i duschen
och så var de bara nio.

Nio små grodpojkar siktade en grotta.
En såg ingenting
och så var de bara åtta.

Åtta små grodpojkar ville ha en fru.
En längta´ ihjäl sig
och så var de bara sju.

Sju små grodpojkar sam mot det som kläcks.
En höll kartan upp och ner
och så var de bara sex.

Sex små grodpojkar la´ nu på en rem.
En kom lite efter
och så var de bara fem.

Fem små grodpojkar kom i segeryra.
En ropa´ hej för tidigt
och så var de bara fyra.

Fyra små grodpojkar spurta´ me´ beske´.
En slog knut på svansen
och så var de bara tre.

Tre små grodpojkar knackade nu på.
En fick ont i armen
och så var de bara två.

Två små grodpojkar knackade igen.
En fick dörrn i huvet
och så var de bara en.

En liten grodpojke glad som bara den.
Han kysste häftigt ägget
och ut kom du, min vän.