Julgransdikter: a-b

 

Några ord först

Ett alfabet kan vara som en julgran
med grenar åt tjugonio håll
som man kan hänga upp kulor i.
Flätade röda och gröna pappershjärtan.
Änglahår. Tomtar med skägg kanske.
Glitter. Smällkarameller. Och dikter.

Mörk och nedsläckt men
tänds så fort du läser den.



Augusti 79

har alltid tänkt mig det
som kocken på väg att
ge kökspojken en flara
och hunden lutade sig
över ett saftigt köttben
och mor stack ut skann
genom dörrn för å ropa

men det kom ingen flara
benet rördes aldrig
det hördes inte ett ljud
och Plinius den yngre
skrev om Plinius den äldre
och pelaren av aska och pimpsten
skymde solen ända bort till Rom



Blue moon

jag moln av din enda lust
besvärjelse
mellan två berg
utanför fönstret Sverige
som dundrar förbi
mina vingslag över sjön
mina armar tomma av dig 
armén hänger med mulen snarkar i armar väntar med blått hår
jag är tömd av drömmande is i dig
stjärnregn
jag är nyårsklockan som ringer vår över blankstum is

samla alla mustascher i en bil
och dra iväg till körrgårn
ryck på axlarna åt de mörka cypresserna
de får stå där och stirra som spretiga fåglar
omomma ulaga
emi sorrla
emi emi ulaga sorrla
grip mig nu
tiden är en röd rubin av dansande kameler
under en blåsig måne i öster
där du kupar din hand om min törst