Alla vi på ståplatsläktarn sträcker på halsen för att komma åt att se bättre. Han ser oförskämt fräsch ut för att ha sprungit så länge, det måste man säga. Möjligen att lagerkransen han bär på huvudet har kasat lite på sniskan nu när han går in på sista raksidan med sina långa kejserliga steg.
Publiken skanderar ”ave, ave” och ett sus går genom hela stadion när han hälsar oss på sitt karakteristiska sätt med handen lyftad högt emot oss. Den hälsning som nassarna nästan två tusen år senare ska komma att solka ner genom att stjäla och försöka göra till sin.
Bara upploppet kvar nu. Julius Caesar lägger över stafettpinnan i rätt hand inför växlingen. Vem ska han växla till? Vi tittar bort mot mållinjen och där står han ju beredd. Det är hans adoptivson! Står där framåtböjd. Vänster arm och ben sträckta framåt. Vänster hand bakåt mot pinnen som närmar sig.
Om en enda dag kommer stafettväxlingen att äga rum. Från Julius till hans adoptivson Gaius Octavianus. Eller Augustus, som han också kallas.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar