Hans Amalia hade inte kommit tillbaks.
Det var avstånden som höll henne borta.
Om han samlade alla dar med henne
i sitt öga
skulle det inte gå att få mer regn.
Leppe Teppe Tepp dunkade i takt
med två fingrar mot bordsduken.
Först försiktigt.
Och sjöng.
… å glaset tog Leppe Teppe Tepp
å glaset tog ja
å glaset tog Leppe Teppe Tepp
å glaset tog ja
å glaset tog Amalia
som bad oss dricka bra
å glaset tog alla raska gossar
som i salen där va …
… i finkan kom Leppe Teppe Tepp
i finkan kom ja
i finkan kom Leppe Teppe Tepp
i finkan kom ja
i finkan kom Amalia
som bad oss dricka bra
i finkan kom alla raska gossar
som i salen där va …
… och utsläppt blev Leppe Tepp Tepp
och utsläppt blev ja
och utsläppt blev Leppe Teppe Tepp
och utsläppt blev ja
och utsläppt blev Amalia
som bad oss dricka bra
och utsläppt blev alla raska gossar
som i salen där va …
På Amalia höll han ut.
Alltid långt på Amalia.
Man kunde aldrig hålla ut tillräckligt länge
på Amalia.
De sjöng de verserna
under de välvda ekande taken
innan de kröp till sin varma kojs.
Man kan aldrig hålla ut tillräckligt länge på
Amalia.
Medan det mjuka regnet faller.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar