Jahapp, då var det fråga 2 ja. Den ska jag genast svara på nu. Så här löd den ju.
Och hur har alla dessa skumma skador uppstått över huvud taget? Har jag kommit i vägen för en skenande afrikansk elefant eller någe?
Jo, så här var det-
Duns, hördes det plötsligt då. Det kom från tangentbordet. Närmare bestämt från K:et där till höger. Duns! En till. Lite längre uppåt. På Å:et. Visst, ja, Kurre och Åsa, jag hade alldeles glömt dem, måtte visst ha lutat på bloggpennan för mycket och då är det förstås klippt.
- Så roligt att se er, Kurr-
Kurre: - Kul för oss också! Berätta
Åsa: - nu varför du blivit så där!
Å: - Var det den
K: - där elefanten?
- Elefant? Nej, nej. Det var det inte, det var ett, ja för att ta det från början så började det faktiskt med det där körsbär-
K: - Ett körsbär? Ja, de kan vara farliga, man
Å: - kan sätta dem i halsen eller snava på dem.
Å: - Fast då måste det vara ett stort
K: - körsbär förstås, eller många.
Jag tänkte att det här samtalet är redan på väg att slira ner i diket och jag funderade på vad jag skulle säga för att baxa upp det hela på vägen igen, men hann inte innan de fortsatte.
K: - Vet du vad som är precis lika med din vänsterarm och högerarm?
Å: - Fast din vänsterarm är gipsad och inte din högerarm?
- Nej, vad då?
Å: - Jo, du kan inte klia dig på höger arm
K: - för att du har vänster arm gipsad.
K: - Och du kan inte klia dig på vänster arm
Å: - för att du har vänster arm gipsad.
Och så skrattade de högt där de satt och dinglade på K-tangenten respektive Å-tangenten. Hela tiden sneglande på mig. Och såg att jag inte skulle kunna nå avbloggningsknappen.
Men de kunde inte se vad jag hade bakom ryggen. Jag sa ju att den var bra att ha. Mitt i ett fnissande från Åsa och fnassande från Kurre sträckte jag lugnt fram min armförlängare med klo längst ner till el-urtaget i väggen och phuitt tog hela inlägget slut.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar