Staden mellan två världsdelar

I morgon natt går färden till staden med tre namn, den enda storstaden som ligger i två världsdelar.

Istanbul, alltså.

Stan med en fot i Europa och en i Asien.

Ungefär som Stortorget i Gamla Stan. Mitt där går ju gränsen mellan Uppland och Sörmland. Man kommer ju ihåg hur fröken i fyran vallade runt oss storögda tioåringar där och pekade på kanonkulan som fortfarande sitter kvar i hörnet till ett av husen. Fast det var väl till minne av nåt annat, när jag tänker efter.

Men Istanbul, var det ja. Man vet inte varför staden heter så. T o m Wikipedia kliar sig i huvudet.
”Eis ten pólin” är ”i staden” på grekiska, kan det vara det? Eller har det nåt med Islam att göra? Eller är det en lattjo förvrängning av stadens förra namn, Konstantinopel?

Ja, vad Konstantinopel kommer av, det vet däremot Wikipedia bestämt: att det är Konstantins stad. Den stad dit kejsaren Konstantin den store flyttade Romarrikets huvudstad från Rom år 330. Men det undrar jag. Konstantinopel, det hör man väl vad det kommer från. Ett bilmärke. Varför skulle annars ett av deras fotbollslag heta Besiktas?

Fotboll är megastort i Turkiet, alltsedan de tog VM-brons 2002. Det märks överallt. Deras valuta t ex. Den heter lira. Tänk er själva om vi i Sverige skulle byta namn på vår krona till något fotbollsaktigt, som ... Zlatan eller nåt. Det skulle ju inte gå. 
Jo, kanske förresten.
- Behöver låna lite. Har du några Zlatan på dig?
- Nä, tyvärr. Inga alls. Bara några Källström.

Turkiet, detta formidabla land. Som är det enda land som förutom Sverige, Norge och Danmark har ö i sitt språk. Och generöst med z och ü. Fast den här gången kan jag inte gå omkring i stan och skriva ner alla sköna ord jag ser, som jag brukar göra. Eftersom jag denna gång bara har en arm på mig.

Men någon fras har jag lärt mig. Som vad ”tack” heter: ”tesekkür ederim”. Det är ju ett frekvent ord att kunna, bara man hinner säga det, innan man glömt vad man tackade för. Det är i alla fall ingen större vits att lära sig fraser där man riskerar att få svar som inte upptas i parlören. Som t ex ”Vad anser min herre om den senaste händelseutvecklingen i Främre Orienten?”.

Det stavas f ö inte ”tesekkür ederim”. Det ska vara en sedilj på s:et, en sån där krok. Som visar att det uttalas lite annorlunda än om det hade varit utan krok. Men det tecknet finns inte på mitt tangentbord. Verkligen upprörande! Visserligen hade jag inte vetat hur jag skulle uttalat det ändå. Men ändå.

Tre namn, sa jag. Istanbul. Konstantinopel. Och Miklagård, som vi sa på vikingatiden. En gård där man kan mickla med den där Opeln då. Men nu ser jag att det kommer av fornnordiska ”mikla” = ”stor” och ”gård” = ”handelsplats”. Stor handelsplats, alltså. Ungefär som Stortorget i Gamla Stan.

Istanbul blir nog ett äventyr. Vi är tillbaka hemma sent på Valborg eller tidigt första maj. Och i faggorna där någonstans kommer jag kanske få en arm till. Ska bli kul.
.