Evert Taube och hamburgaren

Jag drömde i natt att jag grejade med nånting och tittade på vänsterarmen och då var gipset borta. Jag hade två händer igen! Men så vaknade jag. Var tvungen att titta på armen igen. Nä, gipset kvar förstås. Men ingen fara, idag var ju dagen jag väntat på i fyra veckor. 

Kl 10 i morse återbesök hos doktorn och gipset avlägsnades, bröts i bitar som Berlinmuren i november 1989. Jag tittade på handen och fick nästan en chock. Den såg mera ut som om jag hade ett vedträ längst ut på armen. En sur gammal björkklabbe med fem spretande små grenar. Nåja. En tids handterapi och sånt osv.

Jag trädde in vedklabben i jackärmen och tog bussen hem. Fast i min försiktiga eufori fortsatte jag till Slussen. Inhandlade där en hamburgare dagen till ära. Höll den i högerhanden medan jag gick, liksom stödde lite med vänstern, efter hand lite modigare, och till sist höll jag hamburgaren helt i vedklabben, som nästan påminde om en hand då.

Titta, höll jag på att ropa till den förste jag mötte, jag håller hamburgaren i vänsterhanden!

Euforin att vara tillbaka i tvåarmsmänniskornas värld ökade och jag strosade runt. Upptäckte att jag kommit till Järntorget i Gamla Stan. Så jag ställde mig en stund och snackade lite med Evert.

Jag förklarade att jag gått hit med en hamburgare i vänster vedklabbe.
- Ja, nu är den uppäten förstås. Hamburgaren, menar jag.
Evert såg kanske lite ointresserad ut, disträ i alla fall. Hade nåt fjärrskådande i blicken.
Han undrade säkert om handen, så jag berättade hela storyn. Och den intresserade honom tydligen, för han stod kvar.

- Ja, så gick det till, Evert, slutade jag min historia.
- Hoppsan sa, se upp i svängarna.
- Visst, där sa du nåt. Fast det var ju en trappa, visserligen. Inte trafiken.
- Det är en rasande tur att du lever min vän.
- Ja, det kan du skriva upp! Och jag är tacksam också. I förra veckan var jag i Istanbul fyra dar, förresten, sa jag det?
- Nästan i kanten av den blåa Atlanten.
- Njae, du tänker på Ottawa. Där var jag i mars och hälsade på dottern. Istanbul, det är väl granne till Svarta Havet närmast.
- Istanbul, koka kittelen full.
- Ja, kokt lamm är de ruggiga på där. Och köfte, deras makalösa köttbullar.
- När pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen.
- Ja, det är en bra reservplan. Men riktigt så långt behövde det aldrig gå. Det är rätt billigt att gå på restaurang där. Och deras äppelté sen! Den skulle du prova, Evert.

Men nu fick jag inget svar. Han hade fått syn på något, rättade till glasögonen med vänsterhanden för att se bättre. Och där kom en ung dam gående mot honom.
- Rosa på bal, vackert namn, eller hur?
- Absolut, sa jag. Fast det kan ju vara nåt i stil med Eva-Stina också. I alla fall så vill hon nog plåtas med dig. Det vill alla turister.

Så jag lämnade honom där och gick hem.

I går en arm när jag lade mig, två armar när jag sov, en när jag vaknade och två igen hos farbror doktorn. Och vedklabbar och kittlar och äppelté på ett lite gråmulet Järntorg.

Maj har börjat.

.