En spänd tystnad i rummet.
Högerhanden betraktade den som satt mitt emot. Jaha, tänkte han, ja man kanske inte ska döma efter utseendet. Men ser han inte lite stel ut? Fast åtminstone hade han tummen på motsatt sida än han själv. Alltid något.
- Jaha, du är alltså här för den ledigförklarade tjänsten som vänsterhand? Och här är ditt CV. Jag ser att du har jobbat på i alla år. Bra. Men här är en lucka. Hela senaste månaden. Vad gjorde du då?
- Jo, det var så att ... ja, det är väl bara att säga som det är ... då var jag i gips.
- Gips?
- Ja, allt står här i bloggen. Det började med att jag på påskafton-
- Alldeles, alldeles, sa högerhanden hastigt, som inte ville sitta igenom en lång litania om målning av påskägg eller nåt. The proof is in the pudding, som tysken säger, sa han förbindligt.
Och pekade på allehanda prylar som han lagt ut och som den sökande nu fick pröva på att hantera.
Oj, knyta skor, det gick inte så bra. Och oj oj, att hålla en tekopp gick inte alls.
Finmotorik och styrka var det svårt att få godkänt på. Att ta upp en knappnål från golvet eller lyfta en resväska, var inte ens att tänka, en klar överkurs i dagens läge.
Den sökande fick göra ytterligare små försök med andra saker, med övervägande blygsamt resultat.
- Men jag är bra på att spela gitarr, sa den sökande ivrigt. Förut i alla fall. När min arbetsgivare lirade var det jag som tog alla ackorden.
- Va? Alla tre? Högerhanden fick nu något smått imponerat i blicken. Tack, det räcker så länge, sitt bara kvar, låt mig tänka en stund.
Och högerhanden svängde nu runt och studerade naglarna tankfullt.
Det var inte mycket den sökande mäktade med, det ska erkännas. Men han hade tummen på rätt sida, det var ett plus. Okynnet med att måla påskägg i tid och otid, fick man ta ur honom förstås. Och alla ackord han tagit för sin arbetsgivare hade han säkert lämnat tillbaka vid det här laget, det fick man inte lägga honom till last. Och GW-boken lyckades han ju hålla skapligt vid läsningen nyss, och går det med GW, så går det väl med andra böcker också, fortsatte han skarpsinnigt. Får väl stå till tjänst med enkel handräckning till en början. Och det lär väl kunna bli byxor även av honom vad det lider.
Högerhanden svängde tillbaka.
- Du får jobbet.
- Jaha, du är alltså här för den ledigförklarade tjänsten som vänsterhand? Och här är ditt CV. Jag ser att du har jobbat på i alla år. Bra. Men här är en lucka. Hela senaste månaden. Vad gjorde du då?
- Jo, det var så att ... ja, det är väl bara att säga som det är ... då var jag i gips.
- Gips?
- Ja, allt står här i bloggen. Det började med att jag på påskafton-
- Alldeles, alldeles, sa högerhanden hastigt, som inte ville sitta igenom en lång litania om målning av påskägg eller nåt. The proof is in the pudding, som tysken säger, sa han förbindligt.
Och pekade på allehanda prylar som han lagt ut och som den sökande nu fick pröva på att hantera.
Oj, knyta skor, det gick inte så bra. Och oj oj, att hålla en tekopp gick inte alls.
Finmotorik och styrka var det svårt att få godkänt på. Att ta upp en knappnål från golvet eller lyfta en resväska, var inte ens att tänka, en klar överkurs i dagens läge.
Den sökande fick göra ytterligare små försök med andra saker, med övervägande blygsamt resultat.
- Men jag är bra på att spela gitarr, sa den sökande ivrigt. Förut i alla fall. När min arbetsgivare lirade var det jag som tog alla ackorden.
- Va? Alla tre? Högerhanden fick nu något smått imponerat i blicken. Tack, det räcker så länge, sitt bara kvar, låt mig tänka en stund.
Och högerhanden svängde nu runt och studerade naglarna tankfullt.
Det var inte mycket den sökande mäktade med, det ska erkännas. Men han hade tummen på rätt sida, det var ett plus. Okynnet med att måla påskägg i tid och otid, fick man ta ur honom förstås. Och alla ackord han tagit för sin arbetsgivare hade han säkert lämnat tillbaka vid det här laget, det fick man inte lägga honom till last. Och GW-boken lyckades han ju hålla skapligt vid läsningen nyss, och går det med GW, så går det väl med andra böcker också, fortsatte han skarpsinnigt. Får väl stå till tjänst med enkel handräckning till en början. Och det lär väl kunna bli byxor även av honom vad det lider.
Högerhanden svängde tillbaka.
- Du får jobbet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar