Skjutjärnspolitiker

Tänker ibland på fortpratande politiker. Varför de pratar så fort. Inte när de håller tal kanske, inte i den situationen. Men så fort de pratar med en meningsmotståndare, möjligen också när de frågas ut. Tydligast märks detta politikerbeteende i partiledardebatterna.



Då känner de att jaha nu måste jag ge svar på tal till person A att pyttsan skulle vi vara dåliga på område 1, det är det minsann dom som är, och ge svar till person B att pyttsan skulle dom vara bra på område 2 och 3, det är det minsann vi som är, och kräva besked från C om område 4, och hålla med D om vad D sa om område 5, för D hör ju till oss, och säga nåt om område 6 för det är ju det enda jag vet nåt om, och jag har bara X minuter på mig så jag måste dra in andan nu och sätta fart så jag får med allt.



Jag tror det är därför de pratar fort. De kanske tror att den där C verkligen svarar på frågan om område 4. Det gör inte C. För C tar i stället upp område 7 som är C:s favoritben att gnaga på i debatter.



Eller de kanske tror att det är så här ideologier bryts mot varandra i en demokratisk diskussion. Det är det inte. Eftersom några svar på några frågor aldrig kan urskiljas ur det allmänna tjattret.



Eller de kanske tror att så här måste man prata när man är politiker. Det måste man inte. Tage Erlander var politiker. Och hyfsat framgångsrik, var statsminister i detta avlånga land under rekordlång tid. Han pratade inte fort. Och höll sig till en sak i taget. Jag tror till och med att han hade tillräcklig hyfs för att bemöta en fråga med ett svar, inte med en motfråga. Eller nåt ovidkommande svammel runt frågan.



Men så skulle han också vara chanslös på att bli utnämnd till debattvinnare av dagens kvällstidningar. Hans pratprocent i debatten skulle ju bli genant låg.



När jag tänker efter, är inte alla dagens politiker av den här hinna-med-så-många-ord-det-går-på-så-kort-tid-som-möjligt-typen. Undantag - av båda könen - finns. Såna som inte har nån slags uppvriden vev i ryggen. Som inte per automatik dränker lyssnarens öron så fort en mikrofon sticks fram. Som kanske t o m funderar ett ögonblick innan svaret formuleras.



Precis så länge att Tage hinner titta fram ur nåt moln däruppe och ropa ”gubbar å käringar, huk er i bänkera, för nu laddar han om!”



.