Ingersgården hade en enormt stor ek. Tror det var en ek i alla fall. Det är ju dom som kan bli så där stora. Den stod vid ingången precis när man tagit till höger vid Brömsänget och skulle cykla ner mot Grops. För cykla skulle man alltid. Den täta häcken till höger följde man och så blev det en öppning. Ingången till Ingers.
Den var enormt hög och tjock så att man måste vara åtskilliga åttaåringar för att tillsammans kunna nå runt stammen med armarna. Fast det var ju bara en åttaåring i byn förstås. En åttaåring med röd cykel som tittade upp genom grenverket som nådde upp i himlen.
Det var så klart många träd där. Även om den där var en jätte. Oftast susade jag förbi på min cykel och tittade inte så noga på den. Den bara stod där på samma sätt som att cykeln rullade och att jag var i byn i hjärtat av min åtta års ålder.
Men en vacker dag låg den där. Minns inte några som grejat med såg och hållit på men det måste det ju varit. Jätten var i alla fall fälld. Jag ställde ifrån mig min röda cykel och så gick jag upp i trädet.
Det var en djungel av grenar och grönt och brunt överallt. Jag gick inne i trädet. Konstigt att det gick att gå här. Ingen kunde se mig. Men jag gick stadigt genom trädet. Lite rispig och lortig och blodig om högerhanden tror jag men jag tog mig fram. Ända tills jag kom allra längst upp i trädet. Där trädet slutade och det blev himmel. Det sista lövverket bara. Jag svepte undan det och tittade ut. Var detta himlen?
Ja, det var det.
Jag var i höjd med Grops och humlorna surrade.
Den var enormt hög och tjock så att man måste vara åtskilliga åttaåringar för att tillsammans kunna nå runt stammen med armarna. Fast det var ju bara en åttaåring i byn förstås. En åttaåring med röd cykel som tittade upp genom grenverket som nådde upp i himlen.
Det var så klart många träd där. Även om den där var en jätte. Oftast susade jag förbi på min cykel och tittade inte så noga på den. Den bara stod där på samma sätt som att cykeln rullade och att jag var i byn i hjärtat av min åtta års ålder.
Men en vacker dag låg den där. Minns inte några som grejat med såg och hållit på men det måste det ju varit. Jätten var i alla fall fälld. Jag ställde ifrån mig min röda cykel och så gick jag upp i trädet.
Det var en djungel av grenar och grönt och brunt överallt. Jag gick inne i trädet. Konstigt att det gick att gå här. Ingen kunde se mig. Men jag gick stadigt genom trädet. Lite rispig och lortig och blodig om högerhanden tror jag men jag tog mig fram. Ända tills jag kom allra längst upp i trädet. Där trädet slutade och det blev himmel. Det sista lövverket bara. Jag svepte undan det och tittade ut. Var detta himlen?
Ja, det var det.
Jag var i höjd med Grops och humlorna surrade.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar