En vandring genom Varberg i prosa och lyrik.
Tredje delen av fyra.
I den här delen:
Korv med mås
Från den vita bänken
Bröderna M Johansson
Mmm
Majtorget vid Bäckgatan
Gäddlekstorget
Basement Design
Södervandring
Pilhagen
Rosenfredsskolan
Drottning Blankas plats
Korv med mås
Jag måste berätta en sak. Du vet grillkiosken vid torget. När de lämnar tillbaka växeln lägger de alltid till ”och se upp för fåglarna när du äter!”
Detsamma står på en handskriven skylt på kiosken: "Se upp för fåglarna!"
Måste de verkligen göra sånt väsen av att det finns fåglar på torget? Lite duvor och kråkor och måsar. Vilket torg har inte det? Ja, duvor och kråkor i alla fall.
Oavsett vilket så är väl människor stora och fåglar små. Det kan man inte komma ifrån. Låter som om stan vore tillhåll för sydamerikanska kondorer eller nåt.
Var var jag nånstans? Jo, jag hade just fått min korv med bröd och ketchup med stark senap och stod lite förstrött och tittade ut över torget. Två unga tjejer gick där och pratade med varann, den ena underströk vad hon sa med gester, den hand som hon höll sin korv med bröd i. Och det var inte bara jag som såg det.
För det tjongade bara till på nåt sätt. Och hon skrek till i panik och rusade därifrån med väninnan springande bredvid. Det såg ut som nåt från en film med Hitchcock. Korven och brödet låg på marken och måsen landade bredvid, gick lugnt och värdigt fram och började äta. En vanlig dag på jobbet.
Och jag bara tittade på scenen och fick snurriga tankar. Skulle jag inte gå fram och schasa bort fågeln? Den var ju ändå en tjuv och sånt ska väl inte uppmuntras? Överfalla någon bakifrån, eller som det nu var uppifrån!
Å andra sidan hade den ju ändå vunnit korven på ärligt sätt får man väl säga, i kamp för brödfödan. Dykningen hade nog bara snuddat vid flickans huvud eller hand, mer behövdes inte för att fälla bytet till marken.
Medan jag funderade på hur jag skulle göra, åt tjuven helt enkelt upp tjuvgodset och lyfte på belåtna vingar från Varbergs torg.
Från den vita bänken
Göranssons har satt ut den vita bänken
bra då sätter jag mig ett slag
man ser Drottninggatan bra här
om man tittar åt vänster
kan man långt bort se trapporna till Pilhagen
Drottninggatan slutar där
Lolles lite närmre förstås
sen Kassetten med den gröna flickan
som blundar
och Mignon där turister kan köa
på sommaren nästan bort
till Titanictrappan
jag blundar och hör
klonket av medicinflaskor
ett apotek från när seklet var ungt
aj äm ö görl skanderas bakom mig
och det luktar krita
böcker har alltid funnits här
och för den lilla hyllan med lyrik
på Göranssons Bok & Papper
har det ännu inte ringt ut
så vrider vi huvudet åt höger
Rommelska huset kallas det där
med Rydholms i hörnet sedan 90 år
Drottninggatan är skogatan
de butikerna trängs åt det hållet
längst bort är det gröna Esplanaden
om man går ännu längre
tills Drottninggatan börjar
står man till sist mot en mur
och bortanför muren
ett stort träkors i marken
Getakärrs kyrkoruin från 1300
sen kan man ju också vända sig
rakt fram på den vita bänken
och värma ansiktet i solen
Bröderna M Johansson
ta några steg till vänster
ja härifrån syns det tydligt
hur jag kunde ta så fel
något M finns inte i namnet
det är ju bara brödernas byxben det där
lätt lurad av en logga
eller också är jag bara
begiven på bokstaven M
Mmm
Nami Mono Mignon
maffiga middagsmenyer
musslor
misosoppa
matsu maki
mangosmoothie
mulligatawnysoppa
mos
majsanka
marinerad makrill
marulk med madeirasås
matjessill med mandelpotatis
must
mineralvatten
Mariestads mellanöl
Minuty-rosé
Merlot
mousse
marsipantryffel
melon med mascarponekräm
morotskaka med mintgröna marshmallows
månskensskördade muskatdruvor
mousserande Mumm
machiato-latte mockakaffe
mazarin muffins munkar
mojito med myntakvist
mogna maltdrycker
eminenta matställen m a o
men mestadels måndagsstängt
Majtorget vid Bäckgatan
de som jobbar
i banken här
använder den nog
som parkeringsplats
fast den var en täppa länge
lummigheten lugnt
bidande sin tid
hon som står vid kanten
vänder demonstrativt
de dammiga bilarna ryggen
tittar högt över
Stadshotellet
mot luften som darrar
över havet
Gäddlekstorget
systern till Maj
ett ställe man
sneddar över
från Kungsgatan
stannar någon till
är det för att ta ut
från Bankomaten
räknar till nio bänkar
folk kunde svalka sig
på den här lilla platsen
sätta ner sina kassar
från torget över gatan
skulle väl typ behövas
lite renare bänkar bara
Basement Design
ett stup rätt ner i källaren
från Kungsgatan
sen ringlar den iväg längs Södergatan
en unik butik med presentartiklar
särskilda sorter av te, kaffe, choklad, lakrits
mycket ekologiskt och saker för fantasin
det är så trångt därnere att alla blir
artiga och snälla mot varann
och en sällsynt stämning råder
den kommer sig av butiksinnehavaren
med mjuk självklarhet hjälper hon
alla rådvilla besökare i underjorden
man hittar jämt nånting hos henne
och extra fluffig inslagning kan man få
nog den mest förekommande service
som förekommer i stan
Södervandring
Den kan förefalla lite oansenlig, Södergatan. Inte så värst mycket affärer eller människor. Men här har kryllat av dem. Namnen på kvarteren avslöjar en del. Kvarteret Bokbindaren till höger är från bokbindare Herman Colliander. Det är de ljusgrå, rosa och röda husen här .
Och där till vänster under skylten om Ayurveda står det Kvarteret Bagaren. Efter bagarmästaren Wilhelm Persson. Där de tegelgula och tegelröda husen nu står.
Persson var ett gångbart kändisnamn i Varberg på 1800-talet.
Mitt på kvarteret hade Mathilda Ranch sin fotoateljé. Om henne kan man komma ihåg tre saker: hon är Varbergs främsta skildrare med fotokameran, var femte äldsta i en barnaskara på 15 st och efternamnet uttalas med k. Blir väl de ljusgula och mellanblå husen till vänster. Ingången var mot Prästgatan, där lunchrestaurangen Prästgatan nu ligger.
Jag korsar Drottninggatan. I kvarteret Slaktaren till höger huserar Surfers Paradise i dag. För dem som surfar med hela kroppen alltså, inte bara med ett finger.
Södergatan var arbetarkvarteren förr. Här bodde bryggare, tvätterskor, färgare, textilarbeterskor, tunnbindare, smeder, murare, svarvare, stenhuggare, bleckslagare, sadelmakare och gelbgjutare. Muskler, svett, valkar och söndervärkta ryggar för en mager penning att leva på.
Trångboddheten förstås oerhörd. Mathilda Ranchs far Wilhelm, som var mångsysslare, fotograf, stenhuggare och ingenjör, byggde en arbetarlänga på Snidaregatan mot Östra Vallgatan för att arbetare med många barn skulle ha nånstans att bo. Han och makan Theresia bodde själva där i tjugo år med sin stora familj, på Ranchagården som den kom att kallas.
Korsar Östra Långgatan nu. Till vänster kvarteret Kopparslagaren med ett guldsmedsgult hus. Där en guldsmed har sin affär i dag.
Mellan ett vackert hus i falurött och ett litet garage går en stig. Jag slår in på den. Förbi brännässlor och huggen ved. Ut på en liten parkeringsplats med en grå klocka. Till vänster på Södra Vallgatan en bit och in på den tegelgula gården där. Jag stannar när jag kommit genom valvet. Här låg Fattig-Varberg i hundratals år.
Ungefär där jag står byggdes Varbergs första fattigstuga i början av 1800-talet. Ett ruckel med några kammare för fattighjonen.
Efter 1863 års stadsbrand hörde den lilla fattigstugan till de hus som brunnit ner och man smällde i stället upp ett trähus i två våningar, för att härbärgera de många hemlösa. Rakt fram där mot Södergatan och kanske hit där jag står. Sexton hastigt ihopkomna smålägenheter.
”Reträtten” blev den kallad. År 1867 sägs det att det bodde sju personer i varje lägenhet, som bestod av kök och ett rum. Eller bara ett kök. Förutsättningar för hygien o s v, ja det ska vi nog inte tala om. En skamfilad sista anhalt för utblottade, som drog till sig andra människor i samhällets utkant. Först 1947 revs Reträtten.
Backar ut igen till Södra Vallgatan. Tillbaka förbi gråa klockan. Porten till höger med madonnan och barnet, som gjord för turister att knacka på i tron att de kommit till nån liten kyrka. Men det är en privatbostad.
Jag korsar gatan där Södra Vallgatan nu upphör och fortsätter uppför den svaga stigningen mot Pilhagen. Mitt i backen stannar jag och vänder mig om. Tittar tillbaka ner mot huset med Madonnan och barnet och Pepparkakshuset där bredvid. Till höger om mig lyser en röd lantgård med en stengrund högre än en människa.
Pilhagen
tallyho! tallyho!
se upp i backen!
tre hål i nacken!
barn på kälkar
och över dem
väldiga vingar
blundar man här
hör man suset av
Agrellska kvarnen
dog i lågor 1911
men dessförinnan
sågs mil omkring
Rosenfredsskolan
En byggnad står hög och reslig här. Med ”Folkskola” skrivet i pannan. Det finns en skylt vid ingången till skolgården och jag läser att 200 organisationer hade fredskongress här i juni 1915. Mitt under brinnande världskrig alltså. Varbergs Fredsförening hade bjudit in och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen arrangerade.
Det blev inte bara prat utan även verkstad. Ett tiotal resolutioner antogs på mötet. Lägg ned vapnen! Avrusta! Skapa ett förbund mellan civiliserade länder med demokratisk representation av fria folk för en varaktig fred! Första punkten lydde: ”Kriget är en vanära och en skamfläck i mänsklighetens historia”.
Resolutionerna skickades till alla regeringar och parlament. Ambassaderna fick agera i fredens tjänst. Som forna tiders vårdkasar ungefär.
Efter världskrigets slut tog man fram protokollet från fredsmötet i Varberg. Det fick ligga till grund för Woodrow Wilsons 14 punkter när ett Nationernas Förbund till slut grundades i Genéve 1920. NF som blev FN 1945.
FN startade i aulan där borta. Det kan man nästan säga. I alla fall är det tydligt att vårdkasar kan se ut lite hur som helst. En del är höga byggnader med ”Folkskola” skrivet i pannan.
*
de nervösa tiderna i dag
svara med våld är inget svar
då är man inte riktigt klok
det är en reflex från ryggmärgen
det ökar bara
summan av våld i världen
arbeta på att känna igen
och minska hatet och våldet
envis som en gammal get
då är man riktigt klok
inne i mig själv
där är ett bra ställe att börja
Drottning Blankas plats
Jag måste berätta en sak. Du vet grillkiosken vid torget. När de lämnar tillbaka växeln lägger de alltid till ”och se upp för fåglarna när du äter!”
Detsamma står på en handskriven skylt på kiosken: "Se upp för fåglarna!"
Måste de verkligen göra sånt väsen av att det finns fåglar på torget? Lite duvor och kråkor och måsar. Vilket torg har inte det? Ja, duvor och kråkor i alla fall.
Oavsett vilket så är väl människor stora och fåglar små. Det kan man inte komma ifrån. Låter som om stan vore tillhåll för sydamerikanska kondorer eller nåt.
Var var jag nånstans? Jo, jag hade just fått min korv med bröd och ketchup med stark senap och stod lite förstrött och tittade ut över torget. Två unga tjejer gick där och pratade med varann, den ena underströk vad hon sa med gester, den hand som hon höll sin korv med bröd i. Och det var inte bara jag som såg det.
För det tjongade bara till på nåt sätt. Och hon skrek till i panik och rusade därifrån med väninnan springande bredvid. Det såg ut som nåt från en film med Hitchcock. Korven och brödet låg på marken och måsen landade bredvid, gick lugnt och värdigt fram och började äta. En vanlig dag på jobbet.
Och jag bara tittade på scenen och fick snurriga tankar. Skulle jag inte gå fram och schasa bort fågeln? Den var ju ändå en tjuv och sånt ska väl inte uppmuntras? Överfalla någon bakifrån, eller som det nu var uppifrån!
Å andra sidan hade den ju ändå vunnit korven på ärligt sätt får man väl säga, i kamp för brödfödan. Dykningen hade nog bara snuddat vid flickans huvud eller hand, mer behövdes inte för att fälla bytet till marken.
Medan jag funderade på hur jag skulle göra, åt tjuven helt enkelt upp tjuvgodset och lyfte på belåtna vingar från Varbergs torg.
Från den vita bänken
Göranssons har satt ut den vita bänken
bra då sätter jag mig ett slag
man ser Drottninggatan bra här
om man tittar åt vänster
kan man långt bort se trapporna till Pilhagen
Drottninggatan slutar där
Lolles lite närmre förstås
sen Kassetten med den gröna flickan
som blundar
och Mignon där turister kan köa
på sommaren nästan bort
till Titanictrappan
jag blundar och hör
klonket av medicinflaskor
ett apotek från när seklet var ungt
aj äm ö görl skanderas bakom mig
och det luktar krita
böcker har alltid funnits här
och för den lilla hyllan med lyrik
på Göranssons Bok & Papper
har det ännu inte ringt ut
så vrider vi huvudet åt höger
Rommelska huset kallas det där
med Rydholms i hörnet sedan 90 år
Drottninggatan är skogatan
de butikerna trängs åt det hållet
längst bort är det gröna Esplanaden
om man går ännu längre
tills Drottninggatan börjar
står man till sist mot en mur
och bortanför muren
ett stort träkors i marken
Getakärrs kyrkoruin från 1300
sen kan man ju också vända sig
rakt fram på den vita bänken
och värma ansiktet i solen
Bröderna M Johansson
ta några steg till vänster
ja härifrån syns det tydligt
hur jag kunde ta så fel
något M finns inte i namnet
det är ju bara brödernas byxben det där
lätt lurad av en logga
eller också är jag bara
begiven på bokstaven M
Mmm
Nami Mono Mignon
maffiga middagsmenyer
musslor
misosoppa
matsu maki
mangosmoothie
mulligatawnysoppa
mos
majsanka
marinerad makrill
marulk med madeirasås
matjessill med mandelpotatis
must
mineralvatten
Mariestads mellanöl
Minuty-rosé
Merlot
mousse
marsipantryffel
melon med mascarponekräm
morotskaka med mintgröna marshmallows
månskensskördade muskatdruvor
mousserande Mumm
machiato-latte mockakaffe
mazarin muffins munkar
mojito med myntakvist
mogna maltdrycker
eminenta matställen m a o
men mestadels måndagsstängt
Majtorget vid Bäckgatan
de som jobbar
i banken här
använder den nog
som parkeringsplats
fast den var en täppa länge
lummigheten lugnt
bidande sin tid
hon som står vid kanten
vänder demonstrativt
de dammiga bilarna ryggen
tittar högt över
Stadshotellet
mot luften som darrar
över havet
Gäddlekstorget
systern till Maj
ett ställe man
sneddar över
från Kungsgatan
stannar någon till
är det för att ta ut
från Bankomaten
räknar till nio bänkar
folk kunde svalka sig
på den här lilla platsen
sätta ner sina kassar
från torget över gatan
skulle väl typ behövas
lite renare bänkar bara
Basement Design
ett stup rätt ner i källaren
från Kungsgatan
sen ringlar den iväg längs Södergatan
en unik butik med presentartiklar
särskilda sorter av te, kaffe, choklad, lakrits
mycket ekologiskt och saker för fantasin
det är så trångt därnere att alla blir
artiga och snälla mot varann
och en sällsynt stämning råder
den kommer sig av butiksinnehavaren
med mjuk självklarhet hjälper hon
alla rådvilla besökare i underjorden
man hittar jämt nånting hos henne
och extra fluffig inslagning kan man få
nog den mest förekommande service
som förekommer i stan
Södervandring
Den kan förefalla lite oansenlig, Södergatan. Inte så värst mycket affärer eller människor. Men här har kryllat av dem. Namnen på kvarteren avslöjar en del. Kvarteret Bokbindaren till höger är från bokbindare Herman Colliander. Det är de ljusgrå, rosa och röda husen här .
Och där till vänster under skylten om Ayurveda står det Kvarteret Bagaren. Efter bagarmästaren Wilhelm Persson. Där de tegelgula och tegelröda husen nu står.
Persson var ett gångbart kändisnamn i Varberg på 1800-talet.
Mitt på kvarteret hade Mathilda Ranch sin fotoateljé. Om henne kan man komma ihåg tre saker: hon är Varbergs främsta skildrare med fotokameran, var femte äldsta i en barnaskara på 15 st och efternamnet uttalas med k. Blir väl de ljusgula och mellanblå husen till vänster. Ingången var mot Prästgatan, där lunchrestaurangen Prästgatan nu ligger.
Jag korsar Drottninggatan. I kvarteret Slaktaren till höger huserar Surfers Paradise i dag. För dem som surfar med hela kroppen alltså, inte bara med ett finger.
Södergatan var arbetarkvarteren förr. Här bodde bryggare, tvätterskor, färgare, textilarbeterskor, tunnbindare, smeder, murare, svarvare, stenhuggare, bleckslagare, sadelmakare och gelbgjutare. Muskler, svett, valkar och söndervärkta ryggar för en mager penning att leva på.
Trångboddheten förstås oerhörd. Mathilda Ranchs far Wilhelm, som var mångsysslare, fotograf, stenhuggare och ingenjör, byggde en arbetarlänga på Snidaregatan mot Östra Vallgatan för att arbetare med många barn skulle ha nånstans att bo. Han och makan Theresia bodde själva där i tjugo år med sin stora familj, på Ranchagården som den kom att kallas.
Korsar Östra Långgatan nu. Till vänster kvarteret Kopparslagaren med ett guldsmedsgult hus. Där en guldsmed har sin affär i dag.
Mellan ett vackert hus i falurött och ett litet garage går en stig. Jag slår in på den. Förbi brännässlor och huggen ved. Ut på en liten parkeringsplats med en grå klocka. Till vänster på Södra Vallgatan en bit och in på den tegelgula gården där. Jag stannar när jag kommit genom valvet. Här låg Fattig-Varberg i hundratals år.
Ungefär där jag står byggdes Varbergs första fattigstuga i början av 1800-talet. Ett ruckel med några kammare för fattighjonen.
Efter 1863 års stadsbrand hörde den lilla fattigstugan till de hus som brunnit ner och man smällde i stället upp ett trähus i två våningar, för att härbärgera de många hemlösa. Rakt fram där mot Södergatan och kanske hit där jag står. Sexton hastigt ihopkomna smålägenheter.
”Reträtten” blev den kallad. År 1867 sägs det att det bodde sju personer i varje lägenhet, som bestod av kök och ett rum. Eller bara ett kök. Förutsättningar för hygien o s v, ja det ska vi nog inte tala om. En skamfilad sista anhalt för utblottade, som drog till sig andra människor i samhällets utkant. Först 1947 revs Reträtten.
Backar ut igen till Södra Vallgatan. Tillbaka förbi gråa klockan. Porten till höger med madonnan och barnet, som gjord för turister att knacka på i tron att de kommit till nån liten kyrka. Men det är en privatbostad.
Jag korsar gatan där Södra Vallgatan nu upphör och fortsätter uppför den svaga stigningen mot Pilhagen. Mitt i backen stannar jag och vänder mig om. Tittar tillbaka ner mot huset med Madonnan och barnet och Pepparkakshuset där bredvid. Till höger om mig lyser en röd lantgård med en stengrund högre än en människa.
Pilhagen
tallyho! tallyho!
se upp i backen!
tre hål i nacken!
barn på kälkar
och över dem
väldiga vingar
blundar man här
hör man suset av
Agrellska kvarnen
dog i lågor 1911
men dessförinnan
sågs mil omkring
Rosenfredsskolan
En byggnad står hög och reslig här. Med ”Folkskola” skrivet i pannan. Det finns en skylt vid ingången till skolgården och jag läser att 200 organisationer hade fredskongress här i juni 1915. Mitt under brinnande världskrig alltså. Varbergs Fredsförening hade bjudit in och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen arrangerade.
Det blev inte bara prat utan även verkstad. Ett tiotal resolutioner antogs på mötet. Lägg ned vapnen! Avrusta! Skapa ett förbund mellan civiliserade länder med demokratisk representation av fria folk för en varaktig fred! Första punkten lydde: ”Kriget är en vanära och en skamfläck i mänsklighetens historia”.
Resolutionerna skickades till alla regeringar och parlament. Ambassaderna fick agera i fredens tjänst. Som forna tiders vårdkasar ungefär.
Efter världskrigets slut tog man fram protokollet från fredsmötet i Varberg. Det fick ligga till grund för Woodrow Wilsons 14 punkter när ett Nationernas Förbund till slut grundades i Genéve 1920. NF som blev FN 1945.
FN startade i aulan där borta. Det kan man nästan säga. I alla fall är det tydligt att vårdkasar kan se ut lite hur som helst. En del är höga byggnader med ”Folkskola” skrivet i pannan.
*
de nervösa tiderna i dag
svara med våld är inget svar
då är man inte riktigt klok
det är en reflex från ryggmärgen
det ökar bara
summan av våld i världen
arbeta på att känna igen
och minska hatet och våldet
envis som en gammal get
då är man riktigt klok
inne i mig själv
där är ett bra ställe att börja
Drottning Blankas plats
rida rida ranka
till Belgien och Blanka
och friaren var trevlig
för hon var söt och grevlig
i Norden är vi panka
som Magnus sa till Blanka
men kungen fick sin maka
och bjöd på pepparkaka
*
bara 15 år ung
var hon gift med en kung
och rätt ofta vad vi förstått
höll de hov på Varbergs slott
kylan förmodligen jättesvår
men hon var drottning 30 år
och kultiverad och vaken
regerade hon med maken
*
hon lever kvar i namnen
gymnasiet i hamnen
och denna lilla park
vårt hej till en monark
det sägs hon går igen
ibland på fästningen
en grå men skön gestalt
från 1300 kallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar