Hallands helium

jag tror på de luggslitna dagarna och deras
lessna och
 stormande händer

som tar dig under hakan och säger att du är orden och de vilda sagorna och alltid har jag älskat dig


jag tror på de vita träden som huggits ner av brådskan
 och reser sig av långsamheten



jag tror på mesar som klungar ihop sig så många

på telefontråden att de kan tas för en örn



jag tror på hundöron i böckerna och oavslutade ögonblick
 som dimper i golvet med smörsidan neråt



jag tror på maskrosen som vänder sina finniga kinder mot
 frosten och säger att nu



jag tror på sluddriga frågetecken som flyger som nyväckta fladdermöss i den orangea natten utan svar



jag tror på mannagrynsgröten när den fräknig av kanel närmar sig din mage



jag tror på väldigt konstiga ord som kryper som

skalbaggar längs väggarna när den kloka klockan somnat



jag tror på kalifen av sand när han stiger av och låter kamelen gå i bet runt torget i Varberg



jag tror på huvudskakningar när de slutar skaka sina 
hundra huven och rullar ut en enda vrålmatta av ja



jag tror på tandlösa haltande gubbar och gummor som
 himmelkantiga av liv hittar en dörr de aldrig sett



jag tror på den spetälske älskaren som reser sig och

pekar att här är det väldigt mycket ljus



jag tror på buckliga burkar som hissar segel på segel 
i rännstenen



jag tror på de luggslitna dagarna och deras 

lessna och stormande händer

som tar dig under hakan och säger att du är orden och 
de vilda sagorna och alltid har jag älskat dig