Bokens sönderdelande vid betraktandet

 
Den bok jag nu skrivit består av två delar: Hästberg och Blackeberg.

Vid betraktandet av Hästberg sönderfaller den delen i fyra delar.

Hästbergs första tid, tiden innan jag föddes, men som lever kvar i minnet genom berättelserna om de gamla profilerna på höjden, Arviks-Anders och Tillas-Anders.
Hästbergs andra tid, då jag som yngst med syrrorna och Rolf och Margaretha levde i en Astrid Lindgren- och Enid Blytonvärld med Hemliga Klubbhuset i våran trädgård.
Hästbergs tredje tid, då syrrorna sommarjobbade och jag var med Rolf i byn, metade, cyklade, pallade äpplen och spelade badminton.
Hästbergs fjärde tid, då även Rolf sommarjobbade och jag plötsligt var ensam, var är alla?

Vid betraktandet av Blackeberg sönderfaller även den i fyra delar.
Först tiden innan jag började skolan, sedan de naturliga delarna lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Där slutar boken, när jag går ut grundskolan ocnh är 15 darrande år.

Jag hade en bästis i lågstadiet, Nalle. Och från och med mellanstadiet Anna. Ja, de kallades så. Vi killar körde bara med sådana där smeknamn. Haren, Sassa, Svanis och Henna var det några som hette också. Där på Södra Ängby skolgård.

Vid betraktandet av den färdiga boken sönderfaller jag själv i undran och förundran. En bok om mig själv? Den måste jag läsa! För att se vem jag är. Eller var, menar jag. Eller är.