Ackord med Anna

 
Anna, ja. Jag kände honom från när jag var 10. Han kom in i min klass i fyran och nästan genast blev vi bästisar, känns det som. Han bodde också i Blackeberg som jag. Jag tvärade bara över till Holbergsgatan, förbi basketplanen och plaskdammen och så på andra sidan tobaksaffären bodde han. Det var väl bara två minuter från mig.

Oftast var vi nog hos honom. Det var mycket pingis och mycket musik.

Pingis spelade vi i källaren hos honom. Bara att lyfta fram bordsdelarna ur deras källare, montera ihop och börja spela. Vi höll aldrig på med fotboll som alla andra gjorde, det var alltid pingis. Det dumma var att jag börjat med pennskaftfattning och när jag kom på att nä det här var dumt, då kunde jag inte gå tilllbaka till vanlig fattning, det var för sent, handen kunde inte lära om.

Det dumma med pennskaftfattning är att man spelar med samma sida mot bollen, det finns inget skifte forehand-backhand, bara attack, och det krävs ett jättesnabbt fotarbete. Som Konaka från Japan hade. Men inte Göran från Blackeberg.

Och vi satt i hans rum och lyssnade på hans stereo. Beatles hade kommit ut med en ny skiva. En revolutionerande LP. Alla texterna fanns med, tryckt på konvolutet för första gången i pophistorien. Låtarna hängde ihop. En massa extragrejer fanns med, mustasch och axelklaff i papper och sånt. På framsidan beatlarna stående vid en grav där det stod "Beatles" med blommor och bakom stod legender från nu och förr. Som Tarzan, Helan och Halvan, Sonny Liston, Marilyn Monroe, Bob Dylan. Det var ett fantastiskt ögonblick när jag satt där och första gången fick höra Seargent Pepper.

Det låg en sån ordning över hela hemmet hos Anna. Och traditioner. Jag minns de tre vise männen, t ex, de hade tre små figurer i vardagsrummet som varje dag flyttades närmre och närmre tills de på julafton var framme vid krubban. Det hade jag aldrig sett. Och ett stort pepparkakshus varje jul, det hade vi inte heller hemma hos mig. Det stod där länge och såg Hans-och-Greta-fint ut, flera veckor säkert. Vad gjorde de sen? Åt de det? En tredjedel pepparkaka, en tredjedel glasyr och en tredjedel damm ...

Anna spelade gitarr. Han var fena på det. Jag försökte väl också. Och lärde mig rätt snabbt fem ackord. G, C, D, A7 och Am. Ungefär samma som jag kan än i dag.

När vi var 10 år träffades vi, min bästis från och med mellanstadiet. Tänkte ibland på att han var Paul, musikanten, och jag John, skribenten. Eller att han var Jumjum och jag Mio. Eller vice verse. Flygande fram på den vita springaren Miramis genom grundskolan.