En och en halv Kannberg

Ja, när jag såg dem där vid de knähöga pjäserna, var jag förstås tvungen att stanna till. Nästan direkt märkte jag att men är det inte Kannberg? Visst. Samma skäggstubb och samma stilla lugn, bara lite yngre. Brun slipover, ljusblå tröja, blå jeans. Och nedkippade bruna pjuck. Pålitligt. Det var Kannberg.

Pjalle såg jag inte till. Den Kannberg spelade mot var en kille i murrig grön överrock, markanta drag i ansiktet, påminde en del om Colombo.

Jag hade kommit in mitt i spelet. Kannberg hade svart. Så fort Colombo gjorde ett drag, flyttade Kannberg direkt. Som alltid. Som om han förutsett vilka drag motspelaren kunde göra och var beredd vilka drag det än blev. Colombo grimaserade, pratade högt, tog en sipp från ölglaset och ställde ner det på marken igen, ritade tyst olika scenarior över pjäserna med pekfingret, suckade.

Kannberg stod helt stilla. Ibland drog han med händerna över håret. Det var allt.

Och där, där var det slagläge för matt i två drag för Kannberg, såg jag. Varför slår han inte bara med damen, så är det klart? Jag tittade mot honom. Han tänkte längre än han brukade. Och tog en helt annan pjäs, löparen. Vad gör han? Han slog med löparen på andra sidan.

Colombo gick igenom hela registret av grimaser, muttringar, sippar, ritade med fingret. Så log han och slog ut med händerna och gick fram till Kannberg och skakade hand. Gav upp. Varför fattade jag inte riktigt. Men det räcker ju med att spelarna gjorde det.

Pjäserna sattes tillbaka igen. En ung lång kille gick över spelet och hojtade högt ”ha, vilket drag det var här” och tittade sig runt, men ingen skrattade. Han hade prydligt skägg, som Mellberg ungefär.

Ett nytt parti så fort Mellberg gått. Mot Kannberg nu en tunnårig man med stor mage, såg glad ut, hade drag av Mumin. Man väntade sig nästan att han skulle säga nåt om ”var är min näsa?”

Kannberg hade vitt. Snabba drag i början från båda. Kul att jag fick chansen att se ett parti från början. Kannberg fick efter bara några få drag både löpare, dam och springare med slagläge mot Mumins vänsterflank, det kunde t o m jag se. Hur han nu bar sig åt.

Så gick plötsligt Colombo tvärs över spelet och pratade med Kannberg. Och Mumin gick fram till dem. Och där stod de alla tre och pratade. Det var tydligen redan matt i tre drag, förstod jag. Mumin skakade hand med Kannberg. Och Colombo tömde ölglaset.

Det började bli lite kallt, så jag gick nu. Ett långt halvt parti och ett kort helt parti hann jag i alla fall vara med om.

Och en och en halv Kannberg räcker gott. Kul att skåda honom igen efter alla år. There is always a Kannberg in every Kungsan.
.