A - D

ALLT LÄNGRE SEDAN

när vi dragit
natten upp
till hakan
älskar vi
de ljusa öppna
mornarna
vi ännu vågar hoppas på

när vi lägger huvudet
på kudden drömmer vi
nu om sömnen
vi var så rädda
skulle komma
när dörren stängts
och vi var alldeles ensamma
med våra fyra år

då ler vi bakåt i tiden



BABYSITTING BLUES

då tar vi det här en gång till
för säkerhets skull
den vänstra skålen är för tummen
och den högra för kommentaren
glömmer man den högra är det förstås ledsamt
men inte hela världen
pälsen tappar bara i glans
den vänstra är kinkigare
då kan han helt torka ut
och visst får dikten släppas ut
han älskar det
och navelsträngen är osynlig
så det finns inga gränser
träffa andra dikter går också bra
men han kliar bara sig själv
obs bara när han träffar andra mattar och hussar
då blir han gärna hoppig
ja det var det det som sagt
då måste jag väl kila
vad du själv kan göra medan du håller fortet?
inte mycket är jag rädd
det är ju du som är dikten
bunden här framför två skålar



BETYDELSE

det har ingen betydelse
ifall jag sträcker ut mina händer
för att ta emot mig

det enda som händer är att
jag först bryter armarna av mig
och därefter nacken

det är därför jag håller
i dessa vita papper
med fladdrande dikter på



BISKOPS ARNÖ

plötsligen en av tre

i bruna rader
stod de
uppåt sluttningen
vi kan kalla dem träd

om de tittat upp
skulle tre punkter
ha varit blåa
vi kan kalla dem fåglar

utan vidare
flög vi tre
ihop vid tredje
takåsen

din sekundgula näbb
hackar i mig ännu

långt inne

där jag inte visste

jag fanns



BLÅBÄRSHALT

Hyrde du stuga i Sälen på semestern?
Har du tältat i skotska höglandet?
Tog du ut nya katamaranen i skärgårn?
Klättrat i Gibraltar?
Har du inte gjort Marocko i husvagn?

Vi håller fram dem så vi snubblar
våra aktiviteter för varandra
jämför semesterprestandan
står på tå för att
maximera vår lediga tid.
Vi är blåbärsnobbare.

Vi gör inte halt
i den ljusa solen vid rastänken
och hämtar andningen tillbaka,
vi drygar ut steget
flämtar förbi
med ett mål att någonstans
längre fram i loppet vila ut
på en bättre mellantid
och dricka den intjänta soppa
fotsulan tömt.
Vi är blåbärsnobbare



BUSEN FABIAN

Jag tänker på Fabian, busen.
Han gillade kalla sig så.
Gick på händerna mellan husen.
Och bryta arm var han baddare på.

Med en sådan bångstyrig man
hade bylingen ofta problem.
Men ur hans nävar rann
de sköraste poem.

Honom kan man ännu se
där han står och betraktar oss
utanför Klaraparkens café
med en otänd fimp förståss.

Dit vill jag nu bege mig.
Liftar med spårvagnen Fantasin.
Sätter mig där ingen kan se mig
och lyssnar, tyst, på Nils Ferlin.

   

CHAPLIN

Hatt

Allt är inte hö och halm.
Mjuk filt passar också bra.
Silhouetten presenterar sig.
Ekonomisk. Rundar av mig uppåt.
Och ger en mera sväng åt hej.

kom in till mig
kom intill mig
kom in i mig
jag är inte dum
jag har inre rum

Smal konst att gå husesyn i en
pappfigur. Stopet som bedjer
stena inte min tystnad.
Tystnaden är bara ord
som jobbar natt.

Lagom ögonskugga under brättet.
När du vänder dig bort
när jag en hemlig dröm.
Sammanpressade. Eviga. Ett.
Men det får vi återkomma till.


Käpp
 
Rundar taktfullt av nedåt
med armen nästan sammangjutet
det andra attributet
klicketiklick i rännstenen
när vi tar bakgatorna hem.

kyssarna minns oss i källarna
vi blåste ihop som av vinden
egentligen är det kvällarna
de avfårar vänligen kinden
du väntar mig ung vid grinden
Att slå alla med
häpnad med
något att höja till sin läpp
på en gul bänk och titta
mot fönstren där människorna bor.

Men det är all adress du får
när du ställer dig för solen
elva år

jag är elva år
jag är alltid elva år.



DAN WAERN

jag minns Dan Waern
hur han slog på sitt leende i sista kurvan
och ibland redan när klockan ringde
då visste man han vann

utan synbarlig ansträngning
gjorde han fri idrott av det

var det bara en kämpagrimas det där
jag undrar det
jag minns ju hans atletiska panna och
leende på upploppet

varför köa till Mona Lisa
när det finns Dan Waern



DET NYA T-BANETÅGET HAR VASSA DÖRRKANTER

skjuter ut suger in
drar igång
ljus mörker ljus
gnisslar stopp
alla gröna munnarna
öppnas samtidigt
framväller morgonlavan
störst vid T-Centralen

suger in
biter av
drar igång
ljus mörker ljus
gnisslar stopp
stöter upp sväljer in
biter av
ibland i ben, arm
på ett tygkryp
nappar väska, para-
ply
saktare gnisslar stopp
snabbare drar igång
allteftersom
slutljuset växer

där dragaren duschas
varje vagn vilar
medan munnarna moppas
fria från fradgan



DOK I SÄL

juni vaggar vaggar
sälen helt nedsmord ihopklibbad dödsvaggar flämtaren
och öppet gapande avstannar äntligen
midsommarns oljeålning
sannjagaren sannjagar baklänges
Phocidae genomsöker stjärnorna



DRYCKESVISOR


Mel: Jag längtar till Italien

Jag längtar till ett tal igen
om skotten som är snål,
om vad du vill från svärmor
till skämt om alkohol

ty talen ska va många
men absolut ej långa
för efter vart och ett
får man utbringa en skål ...


Mel: Gubben Noak

Nubben goa, nubben goa, lika stark som go.
Skåla nu och tag en. (höjer glaset)
Lyssna sen till magen: (tar nubben)
"Hupp  - det var ju, hupp - det var ju knappast H2O".

Man kan roa, man kan roa sig förutan sprit.
Sätt den blott till munnen. (höjer glaset)
Vips är den försvunnen (tar nubben).
Rena trolle, rena trolle, rena trollerit!


Mel: Uti vår mage

Uti vår mage dit struparna bär
- hör, vilket plums -
dricker du något så hamnar det där.
Kom plugg och bli aquavita
kom, ärtor, så ska vi sprita
kom, druva, så trampar vi vinet bums!


Mel: Den första gång jag såg dig

Den törsten, ja den törsten, den gör mig väldigt svag
för öl och vin och även för en klar.
Som tur är finns det drycker av många hundra slag
som gör ens sångröst vacker, stark och klar.

Och korken dras så saktelig - var stadig uppå handen -
det gick ändå, ja ser man på, att fylla upp till randen.
Den törsten, ja den törsten, den gör mig väldigt svag
för öl och vin och skär champagne med mera.

Och därför när man sitter så här i vänners lag
och nubben väntar glittrande och kall
och innan nån polis kallats hit och gjort beslag,
då mår man fint i alla fulla fall.

Och även om man någon gång nog kunnat sig blamera
och trott man hällt upp Aquavit, men tagit Aqua Vera,
nog ser jag - om än suddigt - ni andras anletsdrag
som under kvällen, märkligt nog, bli´tt flera.



DUGGREGN

de dansande barnen
på sin sockel
alarnas gröna handflator i Lagan

man tar sikte på kyrkan
sen går man dit
gatan lutar

där Karin Gabrielsson har
en keramikbod med våfflor
och vaniljte i trädgården

vet inte om det är kullerstensgatorna
men här i Laholm
är luften alltid mjuk