Dadadikter

Och här ett gäng dadadikter från dazumal.



Trulig

Med en grå, grå vis
med vattentankar
kravlar livet över kanten
spurvlar glatt mot vana
bottenlöst botten av topp
snart hugnar skalmar-legnet
Hipp-hupp-happ vadsom
Minsinann en skadebird
rätar svansen mot vinden.
Och hoj!
Just du är en lismande godalstock
pekar i gryn
trutt, trutt för kardelansteken.



Jag bredler i tuktad måne

Jag bredler i tuktad måne
Finner min själ bjuda upp
en skata men ormbunken
Alla krossar mig med en spadarna.

En värmhet som överträffar ljuset
koltrast
Ej vem är väl du?
Hem är fäll skakande mitt hus i nätterna?
slutra, slutra
Visan är bara programskal
och där finns bara korp.



Min mund må hafva ringar

Min mund må hafva årsringar
alldenstund den månde lysa
upp mitt gråa anlet.
Dymedelst svettband påtvingar
min panna ständigt frysa
och ständigt vara het.

D u södersol jag tittar dig
och mine lemmar steke
ock djupt i mina tarmar.

Det brännande regnet hittar mig
fast jag kryper, arme, veke
bort på ben och armar.

Ja, min mund må hafva ringar
för vågor som komma och vända
med stegen så kvicka och raska.
Änskönt jag hafver inga vingar
och hoppet, mitt sista och enda
gungar bort i vattnets aska.



Mellan två grässtrån

Bomullslätta öar
väver damm i molnen
ligger där sjungande
tittar fram i skyarna.

Den känner vivans doft
och hör mina slag
i höljda åar
dem sina solen.

Binder gröna kransar
och häller dem ut
i den vinden väna
som väller så stilla.

Åh, min blomma
och ålande hanen
finns i himme-
lens målande skyar.

Lyktan i östra slutet

Röda lykta, du lyser så förkrossande
du blänker i månens regnbågens färger
men nånsin aldrig ... Jag vet ej ädlare än däj
men du vet ej mej. Vad sitter du för? Plågning.
Tycker ej. Vet namnet blott. Tycker ej däj?
Blott minns ditt sätt att snubbla över alla omkring.

Vad sa du? Något, kantänka. Blott något.
Intet aldrig något ingenting? - Som så,
vad sitter du? Du ser mäj blott. Vill ej mäj,
ser äj mäj o hem ska.           Landa mäj nåt, ord
jag ber. Jag sliter ut mine rankor på däj.
Vad skådar jag alltså i däj?
Månntro kanhända ett intet.

Alltså satt jag där som vi, som du. Jag med.
Du färgar en blyerts. Frågar vad vädret. Jag pustar.
Frågar mäj Varför aldrig. Vad sitter du för
varför och vad. 
Alla ser våra vita ark, undrar. Men ändå
inte ett av oss. - Inga broar alls här
och ens ljuset vet av mera. Flämtar,
slocknar platt mot en annans spade.
(O lykta, drunknad i ditt eget blodskens röda ljus.)



Segnälkab

Nadav anned - avitarran noisiv?
Ne xinef-lebbud relle ne snagnäfåf
anork, ennåm nie tual sednegnilk
... neir, etnein, åp ed sammot eratla:
Ralat nevä natfärk segnälkab?
Ned råg uj otid.



Good morning good morning

min bak har alltid varit umf
så jag ber en bön glosögd
om överseende
har snurrat så för att få det
få ett till tu eller tri
och det där har alltid gått
förbi
tri är min giraff
bara tri va
så jag brer en macka giraffgul
om du lovar att inte säga till nån att
det är messmör



Maestro 

dåre mifa så lat i då
då rem ifa solat id å
då remi fas å la tid å

kraft på att
banalt skala
av en husgud

ithy alldeles innan
poeten tog till orda tystnade alla och
poetens anlete lyftes och lyste
upp
när orden
lämnade läpparna:
o fader
tjo fader
ittan
lamm
bo

och vi skrev och vi skrev