Mården som gör kaffe

 
Jag läser att världens dyraste kaffe heter Kapi Luwak. Det är ett kaffe som görs av sibeten. Eller den indiska palmmården, som den också kallas.

En mård alltså. Stor som en katt ungefär.

Så här går det till. Denna mård, som mest håller till i träden i Indien och Indonesien, äter kaffebär, bara de finaste mogna röda bären, och ut ur andra ändan kommer sedan bäret. På vägen genom mården försvinner fruktköttet och bönan kommer ut hel.

Sedan går indier eller indonesier runt i skogarna och samlar upp avföringen från dessa mårddjur, fiskar upp kaffebönorna därur, tvättar dem och mal dem till kaffe.

Nej, inget aprilskämt. Dagsens sanning. Och eftersom tillverkningssättet av detta kaffe är som det är, så kan det inte produceras så särskilt mycket, vilket gör det exklusivt. Och därmed dyrt. Och därmed eftertraktat. Priset är 6 000 kr kilot.

Så det måste ju vara gott, tänker vi, så dyrt som det är. För det är inte godhet och skönhet som styr vår värld, bara tillgång och efterfrågan.

En speciell smak har detta kaffe, säger de som vet.
Möjligen beroende på att någon missat lite i tvättandet, gissar man då misstänksamt.
Men skälet lär vara ett annat: att bönan fermenteras av enzymer när den passerar mårdens tarmsystem. ”Fermentera” är ett annat ord för ”jäsa”. Får en osökt att tänka på gaser.
Jag vet inte vad som låter värst.

Ingen skugga faller på den indiska palmmården som kalasar på de vackra röda bären, vill jag dock skynda mig att inflika. Han kan ju inte rå för att människorna går och rotar i hans potta efter något drickbart.

Och av dessa människor som druckit detta exklusiva kaffe finns det säkert ett antal som hävdar att de tycker om det. Men smaken är ju som baken.