Avlägset

 
Jag stod i den där smatten utanför torget och tittade in i bokhandelns skyltfönster. Där var helt tomt förutom en enda sak. Ett litet ark med en dikt på därnere med fönstrets hela tomma rymd omkring.

En kort dikt som hette Avlägset. Och gick så här.

” I skydd av en obrukbar myr
fann jag en sång,
ej sångbar med främmande inifrånklanger
talade den till mitt hjärta
som till en i hemlighet invigd och förlupen.
Sammansusad av granar
och med fågelropet till tornur
kallade den alla skogens ting
till deras egna tider och möten:
till lingone morgon och tranbärs afton. ”

Harry Martinsson hade just kommit ut med ”Dikter om ljus och mörker”. Det här var i Blackeberg och jag var 21 år. Jag skramlade lite i byxfickorna. Visste inte om det skulle räcka.

Så gick jag in i bokhandeln och köpte den. En vacker bok. En sån där som man skulle sprätta sidorna i. Och dikterna alldeles enastående. Och det vimlade av dem. Jag kollar längst bak och räknar i innehållsförteckningen till 90 dikter. I en diktsamling! Så ser jag att jag aldrig sprättat sista sidan och gör det nu. Där finns 9 till.

Mynten i byxfickan räckte. Boken kostade 9:50. Ungefär 10 öre per dikt alltså.