Dagen man inte nänns

En ko råmar över ängen. Här var nyss vitan vinter, nu knakar det bara grönt runt om. Slemmiga långsamma sniglar och sprättfjädriga småfåglar som den sömniga första sommardagen inte nänns komma ihåg namnen på. På den svaschande kosvansen sitter sju flugor och åker med en stund, nej nu flög två av dem.

Alltid när det finns en sommar så finns det en öppen plats som är grön och när den tar slut så finns ett hus som kan vara rött med en knut som gärna är vit. Vid den knuten kan höga mörkgröna brännässlor finnas. Oftast när det går en liten pilt förbi den knuten kan han titta bort mot brännässlorna och tänka jaha.

Det här mötet mellan pilten och de brännande nässlorna under den sömniga första sommardagen är som en sked tankar i en regnvattentunna. När skeden lägger an neråt vattenytan, ökar den ytspänningen och spränger den sedan mjukt ner i tunnan med regnvattnet omkring sig.

Ett ögonblick tittar nässlorna och pilten på varann. Men sedan glömmer de tankarna ner i sig, i den del där de har sina regnvattentunnor.

För det finns redan annat. Två flugor gör en dans baklänges i uppvindarna med fem andra flugor efter sig. Och himlen är blå.
.