Nu kan det avslöjas

Två mjuka dunsar från tangentbordet. Neeej, säg inte …

Jag tittade ner. Och mycket riktigt. Med ekorrpigga ögon tittade de upp på mig.

Kurre: - Hej! Vi hörde i förra inlägget att du var rädd för ekorrar. Det är ju
Åsa: - inte ens vi! Hi hi. Ekorrar som e så fina. Vad är du mer rädd för?

Ja, vad ska man säga. Jag sökte lite i minnet.

- Flugor, sa jag. Flugor har jag faktiskt alltid varit rädd för. Och getingar, bin och humlor. Framför allt getingar. Och flugor.

Å: - Bra, bra. Och bin också! Vad
K: - mer är du jätterädd för? Myror?

- Nej, inte myror. Men höjder. När jag var högst i Empire State Building trodde jag hela tiden att jag skulle blåsa ner över stupet till tändsticksbilarna där nere.

K: - Jaha, det var du, vi har sett filmen, King Kong hette den. Du hade
Å: - mer hår då. Men vilka fler småkryp gör dig alldeles skräckslagen?

- Kommer inte på några fler. Men-

Å: - Men spindlar då, då
K: - kryper det väl i dig?

- Nej, varför det? Spindlar är kompisar. De fångar ju flugorna, som jag är rädd för. Men att sitta i ett flygplan kan ibland vara läskigt.

K: - Varför det? För att du är rädd för att ramla
Å: - ut och bara singla genom rymden och-

- Nej, att vara i ett trångt utrymme. Och dessutom fastspänd. Fullpackade hissar kan också vara läskiga. Otäckt. Då tittar jag upp och visslar och låssas som det regnar. Och bussar också. Vid rusningstrafik. Då när alla transportmedel står stilla. Knökade av folk. Jätteotäckt. Cellskräck är inte att leka med. Konstigt nog har jag dock inte torgskräck. Jag borde ju vara helhispig och dörädd när jag går över Hötorget, men jag-

Så långt kommen blev jag avbruten av plötsliga snarkningar. Hrmm. Jag fick helt enkelt hälla dem tillbaka in i pennan. Hade jag varit för öppenhjärtig? Blev mina hjärtslitande avslöjanden för mycket för dem? Jag är rädd för det.
.