Man tände på ett visst sätt. Först dra eld på en tändsticka. Sen hålla den undan från plattan. Sen vrida på, tills man hörde det lilla pyset. Sen sätta tändstickan till plattan.
Det var viktigt med den ordningen. I annan ordning kunde pyset släcka tändstickan och gas strömma fritt ut i lägenheten och om man då i gaspanik drog eld på en tändsticka till kunde gasen i lägenheten antändas i en explosion och alla brännas inne.
Varje gång man gjorde det i rätt ordning räddade man alla från att brännas inne.
Det fanns speciella gaspolletter. De var rätt lika femöringar. Lite tunnare bara. Man skulle stoppa polletterna i en behållare som satt i skåpet längst upp till vänster. Varför visste jag inte. Det kanske var polletterna som gjorde att det blev gas.
I deckare kunde man läsa att man gasade ihjäl sig själv. Då stoppade man in huvudet i ugnen. Ibland funderade jag på hur man bar sig åt. När gasen var på och man hade huvudet där i ugnen. Man måste väl stoppa upp med kuddar eller nåt runtom, så inte för mycket gas strömmar förbi huvudet.
Utanför fönstret gick en gata där människor och bilar gick.
Framför fönstret stod bordet där vi satt alla fem hur vi nu fick plats. Fiskbullar kanske. Med sån där sås. Men snart var vi bara fyra och fick bättre plats. I fiskbullar med sås är det många s. Och i skilsmässa. För att inte tala om gasspis. S-s-s. Strömmar ut mellan tungan och gommen.
Och så kunde det ju ta lång tid. Så man fick väl ha en mjuk matta för knäna. Men det är klart att om man bättrade på det hela med att dra eld på en tändsticka också så gick det fortare. Och då behövde inte mattan vara så mjuk. Gick det tillräckligt fort så behövdes kanske ingen matta alls. Kunde knäfalla direkt på köksgolvet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar