Rättegången skulle börja. Öfverdomare honoris magistratis Gregor Samsa, för dagen iklädd extra buskiga ögonbryn, satte sig och tittade ut på församlingen. Där satt Maximilian Myrr, Hanna Honey, Acke Kackerlacka, Maria Nyckelpiga och en hel drös av andra nyfikna från dalen. Några drönare satt och hängde längst fram.
Till vänster framför öfverdomaren stod borg- och polismästaren Harald H. Humla tillsammans med detektiven Tor Dyvel och till höger stod den f d sekreteraren Tord Yvel, noga bevakad av ständige borg- och polisassistenten Get-Inge Gerhardsson.
Bredvid öfverdomaren satt webb-koordinator Arne Vimsen som var protokollförare för rättegången.
Öfverdomare Samsa knackade med klubban i bordet och började rättegången.
- Hej. Vem är mördad?
- Benjamin Syrra, herr öfverdomare, svarade Harald H. Humla.
- Jaha. Vem har mördat?
- Hennes sekreterare Tord Yvel, herr öfverdomare.
- Jaha. Bevisa det!
Och under öfverdomarens granskande ögonbryn pratade nu omväxlande Humla, Dyvel, Gerhardsson, Yvel och Vimsen om DDT i morgonté, inspelade band av offret, motiv, alibi, jordkällare med bara hål i taket, flygningar i skymning, inspelade band av mördaren, gardiner som rörde sig och målningar som klättrade ur tavlor.
- Jaha, sa Samsa. Spela upp dem,Vimsen!
Och Arne Vimsen satte fingret på en knapp och ut i rättssalen strömmade den mördades röst, fast innan hon var riktigt mördad. Ett finger på en annan knapp och ut strömmade mördarens röst och erkände mordet, fast han inte visste att han erkände, för att det spökade fast det inte gjorde det.
- Tack, sa öfverdomaren. Jaha, Yvel, innan du säger nåt, så har du rätt till en advokado. Salamandersson!
Den lille vaktmästarpojken Salamandersson gick nu fram till Yvel och gav honom en rund frukt. Yvel bet i den och ropade AJ. Salamandersson visade hur han skulle göra och öppnade den. Inuti var den grön. Yvel tog en liten smakbit med en sked, för att vara artig.
- Nå, frågade domaren, vad säger du, Yvel?
- Inte så oäven. Men skulle vinna på en gnutta salt.
- Jag menar anklagelsen. Du har bevisats skyldig. Håller du med?
- Ja, det är väl lönlöst att neka, sa den f d sekreteraren, numera mördaren Tord Yvel.
- Bra. Och straffet blir det allra strängaste. Härmed dömer jag dig till bartender för spyflugorna på Spy Bar under svampen på Surreplan.
Yvel bleknade.
- Ehh … inte hela säsongen, väl?
- Nej, sa Gregor Samsa. Inte hela säsongen. Bara. Utan hela året.
Yvel var nu helt vit i ansiktet och polisassistent Gerhardsson började föra honom bort för att det fruktansvärda straffet skulle verkställas.
- Ett ögonblick, sa öfverdomaren. Ditt namn. Det var ju det som ställde till det. Du får byta.
- Ja, jag hade tänkt på ett annat namn: Harald H. Umla.
- Jaha. Umla. Ja, så heter ju ingen i dalen. Beviljas! En dunk av klubban i bordet och den f d Yvel leddes nu ut av Gerhardsson.
Öfverdomare honoris magistratis Gregor Samsa tog av sig sina domarögonbryn och reste sig upp. Rättegången var över. Alla i salen samlades nu runt detektiv Tor Dyvel, som fick berätta gång på gång hur han greppade den prickiga telefonen när den ringde och hur han räknade ut vem mördaren var och hur han flög i skymningen fast det var läskigt.
Och alla ville se på hans mage med de viktiga anteckningarna, även om blått bläck på en blåskimrande mage gjorde det lite svårt att se vad det stod. Så han fick förklara. Och det gjorde han så gärna. Han nästan spexade till det på slutet, när han låtsades gå, men vände sig om i dörren, som nån deckare på teve han sett, och sa ” by the way, my name is Dyvel, Tor Dyvel”.
Applåderna brakade nu lös i rättssalen och de ringlade och frasade sig fram som en vind genom hela den gröna sommardalen, genom lundar av lövträd och loja bäckar, ända längst ut till dalens utkant, där september börjar.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar