I dag har Jenny namnsdag

- Ring, ring, bara du slog en signal. Hej, doktorn! Tur att jag kom fram. Jag har en pinsam åkomma, som jag måste söka hjälp för. Jag hör mycket på sån där musik från, ja helt enkelt Schlagerfestivalen måste jag erkänna, alltså Melodifestivalen. Eller Jorå Vitjen, som det heter nuföriden.
- Jaså, låter inte så farligt.

- Men jag gör listor på Spotify på alla låtar som jag gillar. Och gör tio-i-topp-listor. Och jag forskar i historien, har t o m köpt en bok om alla låtar från starten 1956 till 1999.
- Mnja, låter väl fortfarande inte direkt alarmerande, tycker jag.

- Och så har jag tänkt att lägga ut en massa om Jorå Vitjen-historiken, jag menar här på bloggen. Och det är ju bara jag som gillar sånt här, så jag kommer att förlora alla mina läsare!
- Oj då! Alla tre, menar du? Illa. Det får inte ske! Måste hitta ett botemedel. Hur yttrar sig symptomen?

- I morse sjöng jag när jag borsta´tänderna. Och så fick jag arbetsdille.
- Hmm. Hmm. Några fler symptom?

-Ja, det känns som, hur ska jag säga … som en dröm. Fångad i en dröm. Eller, typ, som en vind. Fångad av en stormvind. Like a Euphoria. I´m going up up up. Som en sattelit. Högt över havet och bort emot land. Se på mig. Waterloo, water-ley, alla tittar på mig. Som svalor som häckar någonstans emellan Dover och Calais.
- Jag säger då det. Det där är inte att leka med.

- Nä. Och det blir alltid värre framåt natten. Doktorn, kan du komma hit och ta med stafflit, jag menar receptet. Ont, det gör ont, men det räcker nog om du skriver ut fyra bugg och en coca cola.
- Nej, det förvärrar bara sjukdomsbilden. Jag förskriver en kapsel tystnad, inget Jorå Vitjen mer för dig. Du fixar det inte.

- Inget? Inte en gnutta? Fastän ung? Fastän kung? Fastän grann och populär?
- Nej. Inget. Nada. Nolltolerans. Inte ens den lilla snabbreprisen.

- OK. Du har väl rätt. När det är sol och vår och man är 19 år är det så lite man förstår.
- Vår? Det var länge sen det. Är ju höst nu. Du låter illa däran. Kanske inte ens vet vad det är för dag i dag?

- I dag är det Jennie, Jennie. I morgon är en annan dag.
- Det stämmer förvisso. Men förordar ändå att du intar en kapsel Anti-Jorå-Vitjen. Morgon och kväll, till att börja med.

- Tack, doktorn. Jag förstår, doktorn. Ska de va, ska de va 100 procent. En kapsel. Om igen. Och om igen. Dag efter dag. Tills jag blir en främling för varje tonartshöjning och alla Inger ”Pling” Forsman som varar i max tre minuter. På det att jag slutligen undfår ein bischen Frieden.
.